Stil(l)tje vid kajen (stavas stilltje så?) (enligt en initierad läsare skall det vara stiltje, så då rättar jag till det)

En morgonbild är aldrig fel, allra helst om det är så lugnt och vackert som det är just nu.

Vattnet har gått ut cirka 20-30 centimeter på några dagar, så nu ligger min reling i höjd med kajkanten. Det är inte mycket vatten under kölen när det är det här vattenståndet. Går vattnet ut ytterligare finns risken att min köl står på bottnen. Skutan går 2,80 meter djupt. Bra när det blåser på Atlanten, men lite småkrångligt i grunda Östersjövatten. Blir det riktigt lågvatten så får jag väl förhala båten och lägga mig utanpå fiskebåten som ligger för om mig.

Oavsett vattendjup så blir man glad och lugn i själen när man tittar ut genom ventilfönstrena en sådan här morgon. Nu är dessutom solen på väg upp över trädtopparna och det ser ut att bli en riktigt fin dag.

Hoppas att toalettleverantören ringer snart så att jag kan börja installera min kem-toa. Utrymmet där den ska monteras är utrymt och rensat sedan en vecka tillbaka.

Men det var bra att jag tittade in och tog denna bild nu på morgonen, för då gjorde jag en upptäckt. Trycket i elementsystemet har sjunkit några gånger de senaste dygnen och jag har via pentrypumpen fått fylla upp vattenmängden och tillika trycket i systemet. Ett av de element som var defekta, och som jag tog bort, när jag felsökte elementsystemet satt i nämnt toalettutrymme. Slangarna till det element som jag tog bort tätade jag med träpluggar och slangklämmor. Utrymmet under dessa två tillfälligt tätade slangar var nu vattenfyllt, och likaså ett närliggande utrymme inne i verkstaden. Jag ska pumpa upp vattnet, det rör sig om några liter som elementsystemet har dränerats på den vägen. Det blir till att täta om och täta bättre så att vattentrycket inte sipprar ut den vägen. Vartefter ska det ju dit ett nytt element där, man vill ju inte ha det kallt om ändalyckten när man sitter där och läser svenskan, men under tiden måste det vara tätt i denna del av elementsystemet.

Nu har solen kommit upp ordentligt över trädtopparna och det är dags att ta sig an dagens göromål, men först en sen frukost.   

Vattenbrist

Stack precis upp skallen ur salongsvärmen

och då passerade denna lite större båt på avstånd.

Vartefter blir det väl också min tur att ge mig av, men framtill dess måste mer praktiska och jordnära ting ordnas - som till exempel vattenbrist. I morse när jag skulle tvätta av nattsömnen från ansiktet så rann först vattnet som vanligt ur kranen. Sedan blev det bara en liten stråle, samtidigt som jag hörde pentrypumpen jobba febrilt för att pumpa vatten upp till kranen. Slut vatten! Ombord finns två 600-liters tankar med friskvatten. Dessa fylldes på innan jag tuffade söderut med båten till den nuvarande kajplatsen. Vattnet i dessa tankar använder jag till disk och tvätt/duschning. Jag dricker det inte, då jag inte har koll på bakteriestatusen i vattnet. Dricksvatten hämtar jag i en dunk från en utomhuskran cirka 100 meter från båten. 

Ok, då blir det till att fylla på vatten i de stora tankarna tänkte jag. 100 meter vattenslang har jag inte ombord så jag får väl ta en 20-liters dunk och gå några gånger fram och tillbaka. Fylla på fullt upp får bli senare då jag kan få hjälp av någon kamrat och gå över till fiskehamnen med båten. Hon är lite för stor för att lägga till med själv så det är bra om man är två personer när man ska manövrera. Sagt och gjort - jag tog min dunk och knallade iväg, men väl framme vid vattenkranen upptäckte jag att vredet satt åt så hårt att jag med handkraft inte kunde vrida runt det. Jag löser detta, men tills vidare råder vattenbrist på min båt.

Jaha, så enkelt var ju inte det vattenproblemet. Kommunen stänger av vattnet till ett antal utomhuskranar vid en viss tidpunkt på året - och det datumet var tydligen idag. Jag får väl etablera kontakt med någon bofast och be om att få dricksvatten den vägen. Det får bli morgondagens uppgift - varför göra någonting idag som kan göras imorgon.       

Har precis återvänt till skutan efter en enkel lördagsmiddag på byns lokala grekrestaurang. Ett par malt tyckte jag att jag var värd efter ett gäng med 5:or på V75, inga stora pengar men tillfred-ställelse i alla fall. Det kom in en lotsbåt precis när jag parkerade cykeln på fördäck. Den drog upp behagligt svall och jag ringde en av lotsarna och låtsasgnabbade om deras sätt att köra båt på.

Vyn in mot hamnen är mörk, men med lite vilja så går det att urskilja lite detaljer.

Nu kryper jag ner i värmen, sätter en CD-skiva i maskinen - Bad Liver & hans Brustna Hjärta (Waits på svenska) får det bli - tänder ett par ljus, korkar upp en pilsner och inser att man kan ha det bra på sin egen skuta en lördagskväll i oktober. Krångligare än så behöver det inte vara.

  bara bloggaren saknas, men någon måste ju ta bilden

Nu när jag har bra värme ombord så gäller det att bli av med den kondens som bildas på insiderna av de takluckor som finns på båtens överbyggnad och däck. Takluckorna gör ju att dagsljuset på ett trevligt och behagligt sätt kommer ner i båtens innandöme, men just nu är de också tyvärr kondensvattenssamlare då de utgör en tunn gräns mellan varmt inne och kallt, kyligare ute. Under den största skylighten (takluckan), som består av två 75x75 cm luckor i rad efter varandra, i salongen så står det ett relativt stort bord och vissa mornar när jag har gått upp så har bordsytan varit plaskvått av kondensvatten som under natten droppat ner från takluckorna. Takluckornas ljusgenomsläppande del består av en enkel hårdplastskiva. Hade det istället varit t ex dubbelglas, dvs två glasskivor med en luftspalt emellan, så hade nog kondensproblemet varit löst i och med det.

Sagt och gjort, kondensen och fukten måste bort. Jag prövade först med att spänna fast ett lager dubbelvikt byggplast över respektive taklucka. På så sätt bildades i alla fall en smal luftficka mellan innervärme, plastlucka och yttertemperatur. Det blev bättre, men inte helt bra. Kondensen minskade markant, men det var svårt att få tätt mellan takluckans metallram och tätande gummilist, för där låg ju nu byggplasten som ett mellanmaterial. En natt när det regnade häftigt så var det inte kondensvatten som rann in, utan regnvatten som letade sig in via den icke-täta springan.

Skam den som ger sig. Jag cyklade iväg till en god vän som driver en liten varvsrörelse här i bygden och tiggde ihop de plankbitar som behövdes för att snickra ihop de kondensfällor som jag föreställde mig skulle lösa problemet helt och hållet. En annan kamrat bidrog med mer byggplast, och en tredje kamrat bidrog med nitpistol, spik och lite annant. Sannerligen, det är skönt med vänner när kondensen slår till. Min lilla kajkant blev tillfällig byggarbetsplats (jag glömde dock att ta på mig gul byggarbetarhjälm) och så snickrades det på in till sena eftermiddagen igår. Det färdiga resultet ser ut enligt nedan.

Nu har kondensfällorna varit på plats över natten, och vips så var problemet borta. Nu har jag en kondensfri och varm miljö ombord. Lite senare kommer jag ju att vintertäcka båten med pressenningar och då kommer ytterligare ett värmeisolerande lager tillkomma och jag inbillar mig att det bidrar en än bättre värme- och fuktmiljö ombord.

En god vän ringde igår när jag höll på  och snickrade och aviserade att han och hans familj vill komma över en helg och sova över på båten. Det ser jag fram emot, men aktualliserar att jag måste skynda på med toalettbestyren ombord. Just nu är det lite tillfälligt och det håller inte om man ska ha gäster ombord. Jag har en toalett i badrummet, men den är en sjötoa, dvs avföringen pumpas rakt ut i sjön, och den får man inte använda när man ligger i hamn, vilket jag givetvis inte heller gör. Sedan har jag en toalett till som jag just nu har monterat bort och väntar på att en kem-toalett ska levereras. Kem-toan måste vara på plats innan det kan komma gäster ombord. Jag återkommer med uppdateringar om toa-projektet.

Avslutar detta inlägg med en bild tagen in mot landsidan vid den kaj där jag ligger. 

Låg i min koj i går kväll och funderade på värmen ombord på båten. När man bor i hus och villa så tar man kanske värmen inomhus för given. När jag övertog den här skutan så hade hon inte varit i vattnet på tre år, att bara trycka på en knapp och få värme ombord var alltså inte givet.

Just nu har jag 20 grader inomhus och det uppnår jag genom att köra vattenburen värme genom 10 element som finns på olika platser ombord.

   20 grader är en behaglig temperatur 

För ordningens skull gick jag och mätte vattentemperaturen respektive utomhustemperaturen.

 Vattentemperaur (vid ytan) var 4 grader och i luften utomhus var det 5 grader

De 20 grader som det nu är inomhus ombord förutsätter att jag har landström inkopplad så att varmvattnet som cirkulerar runt i elementsystemet kan värmas upp. Uppvärmningen sker genom att en 4,5 kwa elpatron värmer vatten i en tank. Vattnet skjutsas sedan runt i elementslingan med hjälp av en cirkulationspump. Innan jag fyllde på vatten i värmesystemet så felsökte jag hela slingan och det visade att två element var defekta och läckte i sönderrostade skarvar. De två är nu borttagna - och ska ersättas vartefter - och slingan är nu hel så att det går att få vattentryck i systemet. Efter experimenterande har jag nu ställt in termostaten så att värmen ombord ligger på 20 grader.

Om jag kastar loss från kajen så måse landströmsuppvärmningen ersättas med någonting och då finns det en dieseldriven eberspracher som tar över uppvärmningen av vattnet i elementsystemet. Den har jag inte provat ännu, men i och med att själva elementslingan med varmvattentank fungerar så är det bara ebersprachern som ska kontrolleras.

Hur som, nu har jag det varmt och skönt ombord. Nu ska jag sätta igång och åtgärda kondensen och fukten som blir på insidan av takluckorna (skylighterna) ombord. Varmt på insidan av plast-luckorna och kallt på utsidan av desamma gör att det bildas mycket kondens på insidan och droppet därifrån måste bort. 

En aktuellt kajplats är väl bättre och aktuellare än en från Köpmanholmen. Så här är en bild från den nuvarande ligg-platsen. Håll till godo.

Gråkallt och dimmigt ute, sitter i min lilla skeppssalong och startar upp denna blogg. Kanske finns det fler båtboende där ute i förskingringen som är intresserade av att utbyta tankar och funderingar om hur det är att bo permanent på en flytande plattform.

Hur som, jag har tänkt mig att då och då berätta om hur livet ter sig utirån att bo på en båt. Just nu ligger båten, en ketch, vid kaj och jag håller på och förbereder mig inför den kommande vintern. Om jag stannar på denna plats eller tuffar till någon annan innan isen kommer har jag ännu inte bestämt, det får jag se i närtid.

Så här ser båten ut som jag har bosatt mig på. Bilden är tagen för någon månad sedan då hon seglades ner från Norrland till den nuvarade kajplatsen.