Bestulen?

Man får vara med om mycket saker i livet och ibland så står man bara som ett frågetecken och undrar vad som händer. Just nu känner jag mig som ett stort frågetecken och dessutom känns det som om någon har stulit min kära Alida ifrån mig. Denna drastiska inledning på detta blogginlägg kräver givetvis sin förklaring, annars sitter väl ni som frågetecken och undrar vad som menas.

Sent hösten 2011 kontaktas jag av en kollega från 80-talet. Vi jobbade några år på samma förband innan vi gick skilda vägar och hade inte någon kontakt fram till den tidpunkt då han tog ny kontakt. Han var nyskild och tilltalades av min idé om att vartefter segla jorden runt. För mig var det välkommet att få en skeppskamrat att dela projektet och ambitionen med, våra kunskaper och färdigheter kompletterade dessutom varandra på ett bra sätt. Den ena mer praktisk lagd än den andre, den andre mer administrativt och planeringsmässigt kunnig och lagd. Kändes som ett bra team.

Det skrevs ett kontrakt om delägarskap i båten, och det gjordes överenskommelse om att en skeppskassa med gemensam insats skulle finnas och använda till att rusta, vårda och utveckla båten - hon skulle göras klar för långsegling. Gemensamma beslut var nyckelordet, vi skulle gemensamt ta beslut om var och när vi skulle segla, vad som skulle köpas och nyanskaffas osv. I kontraktet finns en uppsägningsklausul som säger att den ene inte abrupt kan kliva av och i värsta fall tvinga fram en försäljning av båten för att den andra ska klara av den ekonomiska situationen som uppstår om den andre parten kliver av.

Allt var frid och fröjd, och vi jobbade vidare på båten med små och stora saker; ny durk lades i salongen, en ny soffa anskaffades till salongen, ett nytt ankarspel ersatte det gamla som var slut, storseglet syddes om och förstärktes, ny toalett monterades mm - massa bra förbättringar på båten. Vi seglade med eller utan flera personer ombord, och efter hand upptäckte jag hur socialt olika vi var, jag själv öppen och glad, gillar att laga och äta god mat med ett gott vin till, gillar att ha vänner och bekanta kring mig, gillar ett glas då och då, ser segling som ett sätt att umgås och göra saker tillsammans med andra, det var därför jag köpte en stor båt, för att kunna segla och ha trevligt med vänner och bekanta - den andre, dvs min skeppskamrat, inbunden och svårtillgänglig, det kunde vara väldigt tyst ombord under våra seglingar, skämt och upptåg gillades inte, mat var något nödvändigt ont, kryddor får man ont i magen av, och rött vin kan man inte dricka, tar man ett glas så är man alkoholberoende. Vi skulle i somras ha seglat till Medelhavet, men jag sa nej, jag seglar inte med en person som jag inte har roligt ihop med. Det blev istället Östersjö-segling och trots flera sittningar kring våra olikheter, samtalen alltid initierade av mig för att det inte fungerade ombord, så blev det bara en temporär förbättring och sedan återgång till tystnad och butterhet.    

Min vanliga omgivning, vänner och bekanta, frågade många gånger om stämningen ombord, varför är din skeppskamrat så tyst och tillbakadragen, varför deltar han inte i roligheterna, tycker han inte om god mat och ett glas rött, mm mm. Det kändes efterhand att någon form av kraftfull förändring skulle komma eller var nödd att komma.

När jag tog upp att det var dags att planera för åtgärder inför nästa säsong, jag trodde fortfarande att vi skulle kunna slipa vidare på vårt sociala umgängessätt och få det att fungera ihop, och att det krävdes investeringar utöver vad skeppskassan skulle klara av så verkar det som någon gräns nåddes och reaktionen blev kraftfull. Att svara i telefon har aldrig varit min skeppskamrats starka sida, och nu gick det i princip inte att få tag i honom via telefon - det kom ett långt meddelande via facebook där han med omedelbar verkan sa upp sitt delägarskap i båten och överenskommelsen om skeppskassan meddelade han ensidigt att den inte gällde längre. Han skulle betala en mindre summa till skeppskassan fram till att hans del i båten var återbetald till honom, vilket i princip borde ske omedelbart. Men det ekonomiska var inte det värsta, utan det var att jag helt värdelösförklarades som båtmänniska, allt ombord sköttes av honom och jag hade inte deltagit i några av de saker som byggts om ombord mm, denna värdelöshet mm gällde också alla mina vänner och bekanta som varit med ombord vid olika tillfällen. En mening innehöll mycket grava anklagelser mot mig, men dom tänker jag inte upprepa här för allmänt beskådande. Efter detta facebook-utbrott har det inte gått att få tag i honom via telefon, det svaras eventuellt via facebook-meddelande eller sms. Ett mycket otrevlig situation har uppstått - osanna och osakliga anklagelser via olika meddelanden, som inte kan besvaras eller diskuteras muntligt, för i telefon behöver man ju inte svara.

Nu är det så att båten ligger på helt fel ställe för att jag ska kunna sköta den då han kliver av, vilket jag har fått skriftligt på att han gör. Att flytta båten gemensamt till min gamla plats i Oxelösund vägrade han att genomföra, han kan inte vara ombord när jag är ombord. Så som avslutning på sin segling med Alida har han sagt att denna fredag ska ha ta ner henne till Oxelösund med sina kamrater, jag är inte välkommen ombord. Jag tror nu att båten är under nedtransport till Oxelösund, men jag vet inte säkert för det svaras inte på telefon eller sms. Det går inte heller att se på AIS (ett gps baserat system som visar båtars position) var hon är då sändaren ombord är urkopplad, eller ur funktion som det meddelades via ett sms för ett tag sedan. Med andra ord så känns det som om min kära båt är stulen just nu, jag vet inte var båten är och den som är ombord svarar inte på telefon och eller sms om var båten befinner sig.

Det känns mycket konstigt att behöva skriva ett blogginlägg som detta, men jag företog ju mig att försöka förklara varför jag känner mig som ett frågetecken just nu, och dessutom är min kära båt på väg någonstans på havet utan att jag har någon som helst koll på vad som händer och sker. Som jag inledde med, man får vara med om mycket saker i livet.  

Så om ni ser denna båt någonstans på Östersjön så meddela vänligen mig, det är obehagligt att inte veta var sin egen skuta är.

 

Gamla tider

16 november 2013 22:11

Med tiden lär man sig att vissa Blomfrön bara blir till ogräs varthelst de planteras och vattnas, på erfarenheten blir man vis men inte rik. Ketchen känner nog sin rättmätige ägare och kommer naturligtvis till rätta, vartefter.

jorden-runt-vartefter

18 november 2013 21:47

Rätt - och Blomfrön passar ju in i sammanhanget, men ogräs är ju också passande. Tack för de väl valda och funna orden.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Blogginläggen har blivit väldigt få under de senaste månaderna, och likaså har besöken på Alida blivit. Det blir bara då och då som jag tar mig dit och tillbringar lite flyende kort tid ombord. Hon ligger i alla fall hyfsat tryggt vid sin kaj bland n...

Avtäckt   Vilken fint helgväder det har varit, och vad är bättre då än att täcka av skutan. Alida ligger ju i året runt, men får en vintertäckning av formsydda presenningar på sig över vintern för att må bra. Den här vintern har ju varit verklige...

Som en drottning ...   ... ligger hon där vid kajen när man närmar sig. Den här vintern har hon fått varit mycket ensam och man riktigt känner hur hon längtar efter sällskap när man närmar sig. "Är det dags" att komma nu verkar hon säga, och så r...

Var nere och kollade till skutan. Vattennivån var så lång att det såg ut som kära Alida tagit in vatten och låg långt under bryggnivån, men ingen fara - hon flöt som hon skulle. Vattennivån är tydligen 20 cm under normalvattenståndet. Lite is har ...

2014   Det blev ett snabbesök till Alida i veckan som gick och hon verkar klara sig bra i sin ensamhet. Tomten har skött sig fint under jul- och nyårshelgen och ståndaktigt hållit sin plats i  salongen. Lite hade han nallat i barskåpet, men det ä...