Båtliv

Båtlivet går sin gilla gång och så här på månadens sista dag kan jag konstatera att det är bekvämt och bra med en egen toalett. Jag glömde ju att berätta att den blev klar i helgen och givetvis har blivit högtidligt invigd därefter. Nu återstår endast lite kosmetiskt arbete i form av några lister som ska på plats för att dölja en del glipor mellan durk och skott. Det blir ingen bild på den färdiga taoletten - för nu tycker jag att den har blivit så privat att den inte ska läggas ut på internet för allmän beskådning. Det får blir en snöfylld koster istället att vila ögonen på. 

För övrigt har jag ägnat dagen åt att hänga ner i maskinrummet och skruvat loss septiktankspumpen för vilken gång i ordningen vet jag inte. Nu är den i alla fall ånyo borta och nu blir det en ny pump som skruvas på plats. Ska se om den gamla går att reparera och i så fall får den hänga med som reservpump. När jag ändå håller på och klänger där nere så åker också nivågivaren till septiktanken bort och kommer att ersättas av en ny. Den gamla givaren har gjort sitt och hur mycket som finns i tanken är numera endast en chansning. Ut med det gamla och in med det nya som det sjungs på Skansen vid nyåret. En bild på en "skit-pump" är ju inget roligt så det får bli en vinterbild istället.

Fördelen med att leva båtliv och bo i en hamn är att man då och då kan ta en paus och strosa runt på bryggor och kajer, lukta in och njuta av hamn- och båtdofterna. Is och snö förhärligar tillvaron. Det får bli några till vinterbilder som avslutning, jag tror inte att ni tröttnar på dem - jag gör det i alla fall inte.

  issten                       ismosaik

  norskägd ketch       hamninloppet

Vintervackert

Möte en granne på kajen vid mitt-på-dagen-promenaden och vi enades nästan omedelbart om att det är vintervackert i vår hamn. Lite bilder från dagens fotosafari får bli dagens blogginlägg. Njut, och kom ihåg att bilderna går att förstora genom att klicka på dem. Det får bli mer text en annan dag.

  det fryser på    och fylls med snö

  fastfrusen     och snart fastfrusen

men fortfarande finns det öppet vatten. Håll med om att det är vacket med vinter och vatten.

Teknik och ström

Att segla är nödvändigt var det någon klok tänkare som klämde ur sig för länge sedan, givetvis på latin - alla klokare tänkare har uttryckt sig på latin (östgötska håller inte i den världen) - och det har blivit något slags filosofiskt livssanning. Att segla är att fara med vinden, underförstått åt det håll som vinden för båten, och således inte massa krångel med motorer och andra tekniska attiraljer. Men dom där latinska tänkarna måste ha missat någotting, för idag är fanimej en segelbåt ingen enkel sak, det är teknik och ström överallt. Har man inte vinch så får man inte upp ankaret, har man inte ström så ser man inte det elektroniska sjökortet och vet inte var man ska ta vägen, GPS fungerar inte utan batterier osv. Det var länge sedan det var enkelt att segla, men likväl är det nödvändigt - och då får man ge sig in i teknik- och strömracet. Mest amperetimmar vinner. 

Jag har riktiga laddare och ligger bra till i ström-tävlingen, nu ska jag bara få alla burkarna att fungera.

Nu har Nav-tex:en skrämts igång och ute på världshaven kommer den att leverera ovärderlig väderdata. Exakt hur den fungerar och vilken data den ger är ännu inte utklarat, men det ger sig vartefter, men den svarar i alla fall när den kopplas upp mot en dator. Kostar ström givetvis.

 Navtex-burken        och uppkopplad mot datorn

Mycket ombord ska drivas av ström och då oftast av 12 V och förhoppningsvis av bra batterier och många ampere-timmar är då en avgörande faktor, dvs att kunna lagra och tillverka el blir en avgörande faktor. Nu ska jag mäta upp friskheten i mina batterier - hoppas att de är fräscha annars kan det bli dyrt - och samtidigt räkna ut hur mycket som normalförbrukningen är ombord.

  batteritestare är inhandlad

Men samtidigt gäller det att minimera strömförbrukningen ombord och då är de nya LED-lamporna utmärkta, men initialt dyra. En 12 V LED-lampa förbrukar 1/20 del av den energi som en vanlig gammal 12 V lampa gör, och jag har mängder av sådana gamla lampor ombord. LED-lamporna ger dessutom en behagligt ljus. Dyrt, men energibesparande.

   LED-lampa á 120 kronor   hederlig 12 voltare

För att hänga med i teknikracet gäller det att ha prylar - och så här kan vanlig kväll i skutans salong se ut, dvs bordet belamrat med allehanda elektroniska och digitala pryttlar. Långt in på natten så skruvas och donas det. Whisky-flaskan får balansera engagemang och avkoppling. 

Oj, whisky-flaskan var tydligen tom - det måste ha varit en tidigt taget morgonfoto, efter en lång natt med uppkopplingar och ditskruvningar av diverse tekniska apparater och attiraljer.

För övrigt så har minusgraderna hållt i sig, lite snö har lagt sig på däcket - och gjort livet snorhalt. Tack för att det finns ett mantåg att greppa i när danskorna ger sig iväg i icke-tänkt riktning. Jag har nu sopat fram däcket och inte blev det o-halare av det. Kan man salta på blankpolerade däcket,eller vad ska man göra för att inte hamna i drickat så fort man ska upp på däck och slå en sjua - någon som vet vad att göra?

Tidslinjal

Snart har årets första månad gått och det känns mer och mer som om jag snart kan sätta mig ned och rita upp en tidslinjal för hur det stora äventyret att ta sig "jorden-runt-vartefter" kan komma att te sig. Det känns som om bit efter bit sakta men säkert faller på plats. Jag har nu tre presumtiva besättningsmedlemmar som drar åt samma håll, dvs de vill vara med på ett jorden-runt-äventyr. Deras personliga tidslinjaler för när de kan ge sig iväg ser lite olika ut, men sett ur ett längre tidsperspektiv så flyter möjligheterna ihop lite längre fram. Vi fyra personer kan bilda "stambesättningen" ombord och under detta år kan målet t ex bli att vi ska segla oss samman, i Östersjön, och innan året är slut ha seglat ner skutan till Medelhavet. Medelhavet får därefter bli övervintringsplats och likaså platsen för nästa års segling. 2013 kan avslutas med en segling över Atlanten, vindarna blåser alltid åt rätt håll i november - december. Vill vi inte segla ensamna över Atlantens cirka 2500 sjömil så kan man hänga på ARC (leta på nätet så får du se vad det är för någonting) som går av stapeln varje år med start i november från Kanarie-holmarna. 2014 blir då på denna tidslinjal Karibien-år. Det känns som lämpligt att bygga upp övergripande årsmål på det här viset. Inga jättehöga prestationsmål, utan lämpliga, långsiktiga och rimliga mål som möjliggör för oss i "stambesättningen" att delta i förhållande till andra saker som livet innehåller. Runt 2015 har allas tidslinjaler flutit samman och då kan vi definitivt kasta loss för "jorden-runt-vartefter".

Denna typ av långsiktig och övergripande planering möjliggör också att vänner och bekanta kan bjudas in att delta vid kortare eller längre tidsperioder under resans gång. T ex så tar det 6-9 veckor att segla ner till Medelhavet och vi fyra i stambesättningen kommer att behöva hjälp med att klara av den seglatsen. Ingen av oss kan vara ledig i en så lång sammanhängande period under detta år, utan nedseglingen måste delas upp på lämpligt sätt för att bli hanterbart. Här finns det gott om utrymme för vänner och bekanta att vara med och segla en eller par veckor, för att på så sätt komplettera stambesättningen. Jag återkommer vartefter med mer detaljer om tider för detta del-äventyr.

  Utöver stambesättningen finns det alltid plats för några till ombord

Utöver den långsiktiga tidslinjalen så finns det givetvis också en kortsiktigare och mera närliggande åtgärdslista som måste klaras av för att möjliggöra det långsiktiga perspektivet. T ex så måste mantågsstöttorna som fick stryk vid förra kajplatsen åtgärdas. De måste tas loss, plastas och bultas om ordentligt. Mantåget är en viktig del av livförsäkringen till havs och konstruktionen måste hålla för hårda påfrestningar.

  Mantåg och reling måste åtgärdas innan vårens seglingar

Elsystemet ombord måste ses över, är batterikapaciteten tillräcklig, är laddningsförmågan den optimala, energislukande lampor ska bytas mot energisnålare osv. Kommunikations- och säkerhetsutrustningen ombord måste ses över, funktionstestas, kompletteras mm. Automatstyrningen visade sig krångla vid höstens seglingar och den är ett måste vid långa seglingar, det är alltför jobbigt att handstyra - även om man är många ombord. Det kanske är läge att komplettera med vindroder - som backup och komplement till automatstyrningen och autopiloten.

Åtgärdslistan är lång och de absolut nödvändigaste punkterna måste tas om hand innan losskastning. Jag och mina besättningsmedlemmar kommer inte att vara sysslolösa från nu och framöver. Men det finns också alltid utrymme för mer hjälp och intresse, så hör av dig om du vill och kan bidra.

Samarbete

Man blir lätt harmonisk när man knallar upp på kajen och tittar sig omkring i vinter-solljuset. Det riktigt gnistrar från det tunna snölagret, och vattnet ser riktigt o-inbjudande blåsvart och kallt ut. Endast mina egna fötter tycks ha varit ute och rubbat harmonin i kajens snölager.  

Kustbevakarna som jag delar kaj med verkar ha lustiga arbetstider, eller uppfattning om när deras insatser behövs i skärgården eller till havs. I veckorna ligger de kloss vid kajen, putsar och fejar på sin båt, men på fredagseftermiddagen sjuder de av iver att kasta loss - och så försvinner de på helgpatrull. Är det så att illegal fiskeverksamhet, tvg-överträdelser och sjöfylla fullkomligt expoderar på helgerna - eller kan det vara bättre övertidsersättning på helgerna? Vad vet jag, jag är bara en enkel ketchägare som väntar på våren och ljumma vindar att kasta loss i. 

  KBV ligger still vid kajen i avvaktan på nästa helg

Min gode vän Göran har börjat intressera sig för att bli en del av min kommande besättning, och i den gångna helgen tillbringade han tid ombord. Den gamla devisen om att två par ögon ser bättre än ett par blev omedelbar besannad. Saker som jag inte upptäckt, eller kanske inte hunnit upptäcka, upptäcktes och t ex vet jag nu att jag har en Navtex-reciever ombord. Den bara satt där och väntade på att bli upptäckt och det extra paret ögon avslöjade förekomsten direkt. Nu ska apparaten kollas upp och en display, eller skärm, kopplas in. Navtex är ovärderlig vid seglatser på de stora haven om jag har förstått saker och ting rätt.

  denna ketch har Navtex ombord borde det ha stått i beskrivningen

Nu när det är vitt och hyfsat kallt, ja - i alla fall runt nollan, så visar det sig att båten är välisolerad och att värmen är riktigt bra ombord. Han som byggde skutan verkar ha haft koll på vad han gjorde. 

Som information så är inte nya toaletten färdigbyggd ännu. Det blir senare i veckan och det beror på att "ibland så går ketchägare iland och vandrar omkring som en vanlig människa på landbacken" (gammalt sjömansordspråk), kanske slinker in på någon bar och tar ett glas mjölk som vilken svensson som helst. Jag återkommer med rapport - nu tar jag ett glas mjölk till.

Isigt

Igår vaknade jag upp och trodde att skutan låg och skavde mot kajen, trodde att vinden vridit till ostlig. Men det visade sig att isen lagt sig som en tunn skorpa i hamnbassängen och det var friktionsljud från isen mot skrovet som jag hörde.

Lite is hindrar inte en viking och jag tog mitt morgondopp som vanligt. Hålet från svanhoppet ser ni en bit ut från skrovet. Sedan är det bara att simma under isen och ta sig upp på låga kajen, ruska av sig fukten, ta en kort språngmarsch på kajen och så ner i båtvärmen igen. Det är härligt att leva båtliv.

   det blir lite kallt om fötterna när man joggar runt på kajerna

Isen som låg har nu brutit upp och försvunnit, men det var vackert medan det varade. Vi får se om den kommer tillbaka. Jag fortsätter nu med toalettbygget och återkommer med rapport när den är insittnings-klar, just nu är den o-brukbar.

Vitt däck

I morse var mitt däck alldeles vitt. Det måste ha kommit någon form av puder under natten eller tidiga morgontimmarna och ännu var det inte morgonbortvärmt. Vackert, och sällsamt att få bo i en så vacker miljö. Hur många gånger har man inte legat och hackat tänder vid strandkanten och önskat att få komma in i värmen i någon närliggande transportbåt, och nu så bor jag i båtvärmen - och trots att det vita lägger sig på däcket så är det varmt och ombonat där under. Härligt. Ni som varit med om liknande situationer, dvs hacka-tänder-situationer. vet vad jag pratar om - och ni andra får försöka föreställa er känslan som jag försöker beskriva.

Annars har byggnationen av nya toan fortsatt under dagen och jag ha kommit en bit på vägen. Den upphöjda durkens underplatta är tillpassad och provad på plats. En varv till kamratens verkstad och nu är under- och överplatta sammanlimmade, och i morgon ska limningen dessutom förstärkas med ett antal skruvor.

  underplatta på plats, det blir ett bekvämt tillhåll

Jag har ju en ganska välutrustad verkstad ombord och mycket kan tillverkas eller göras där. Jag skulle vilja komplettera med en liten bänksvarv, och är det något som har en till övers eller har tips så tar jag tacksamt emot endera av dem. Mina maskiner går mestadels på 220 eller uppladdningsbara batterier, landström vid kaj eller elverket när man är till sjöss är det som gäller. I verkstaden finns bl a en bra pelarborrmaskin och en slipmaskin.

Nu har jag förborrat reglarna som ska hålla upphöjda durken på plats - så nu är det bara att krypa ihop som en märla och börja skruva dem på plats. Arbetsställningarna blir inte alltid de bekvämaste ombord på en båt. Jag återkommer med rapport om byggnationens fortskridande.

Livskvalité

Vad är det? Jo - att vakna lagom sent in på förmiddagen och inse att denna dag kan jag ägna åt det jag vill. Jag kan ligga kvar, jag kan gå upp och äta frukost osv. Jag valde att gå upp, äta frukost och sätta igång att bygga på min nya toa. Efter så många månaders avsaknad av avträde så är det inte superakut att det blir klart i morgon, men det kan ju vara skönt att det är klart innan det trycker på nästa gång. Sagt och gjort, på med snickarbyxorna, penna bakom örat, hammarplåster i fickan och så igång med bygget.

  det ser väl förtroendeingivande ut, eller ...

Båtar är inte som hus, båtar bjuder ständigt på nya överraskningar. Vem sa att jag glömt sjövattenintaget till den gamla toaletten, ingen, blev jag blöt, ja - var stänger man av havsvattnet? Ingen aning! Nu är det fixat tillfälligt, sedan gäller det att komma på hur man stänger det permanent. Det måste finnas en kran någonstans.   

Sedan bar det iväg till kamratens verkstad för att såga lite durkskivor. Skönt med kamrater som har haft förstånd att skaffa sig alla maskiner som inte jag har haft förstånd att skaffa mig. En del har till och med små företag med saker som vi andra saknar. All heder till dessa kamrater.

  en nysågad inspektionslucka

En toalett innebär ju en viss påfrestning på durken och därför satsar jag på dubbla skivor. En kamrat tipsade mig via FB att jag borde ha håll-i-sig-handtag på muggen och det ska det bli vartefter. Nu är jag en bit in i byggnationen och vartefter blir det nog stor invigning och provsittning. Var och en får ta med sig eget papper, jag bjuder på förtäringen.

Efter allt byggande hörde jag en lätt duns i skrovet och jag rusade upp på däck. Halt var det, men jag fångade mantåget och spanade ner i vattnet. Där låg ett isblock och högg mot stäven, tur att jag har 60 lager plast i skrovet. Nu fortsätter byggandet.