2013

Snart är 2013 till ända och det är dags att sammanfatta vad året givet, både i positiva och negativa termer så som sig bör.

Det var ju meningen att Alida skulle seglas till Medelhavet för att få en ny hemmahamn därnere i värmen. Men så blev det inte, och så här i efterhand tycker jag bara att det är en fantastisk tur och lycka att jag tog beslut om att vi inte skulle ge oss iväg på den seglatsen. Någon annan kanske tycker sig ligga bakom beslutet, men faktum är att det var jag som sa stopp. Med tanke på vad som hände senare på hösten så var beslutet helt rätt fattat, det hade inte varit roligt att bli ensam ombord på vägen ner eller vid framkomsten till Grekland, som var det tänkta slutmålet.

Definitivt positivt var att en hel del bra arbeten blev gjorda på båten under året; Det gamla ankarspelet packade ju ihop totalt och ersattes med ett nytt, snyggt installerat genom skeppskamratens försorg. Köksön i salongen byggdes om, bort med spritköket och in med en gasspis med ugn – ett gammalt kylskåp fick stryka på foten, likaså den gamla elugnen som aldrig ville fungera ordentligt. Köksön blev inte helt färdigbyggd, en del träarbeten återstår, men det kommer förhoppningsvis efterhand. Bra med i alla fall med både el- och gasspis ombord.

Ännu mer positivt var att en ny kamrat klev in i mitt liv, och hon har nu blivit min definitiva livskamrat genom att vi gifte oss för ett kort tag sedan. Hon har fått pröva på sjömanslivet i lämpliga portioner och det har slutat i sjösjuka några gånger, men strävar vidare för att komma tillrätta med den åkomman, eller för att åtminstone lära sig hantera den. Bättre att erkänna att man blir sjösjuk, än att kategoriskt säga att ”jag blir aldrig sjösjuk” och skylla på magsjuka när sjösjukan slår till så att man är grön i huvudet. Särskilt om man åt samma mat innan losskastning och den andra som åt samma mat inte kände någonting av ”magsjuka”. Själv ha jag en trasig magmun som gör att jag får enorma sura uppstötningar när det stampar och slår till sjöss, kan botas eller hållas tillbaka tillfälligt med medikamenter men är ohållbart på sikt och måste opereras på något sätt för att det ska bli behagligt att segla när det är guppigt. Men bättre att veta om sin begränsning än att inte ens kunna erkänna att man har någon.

Mer positivt var att det blev en hel del seglat innan de interpersonella motsättningarna satte stopp för fortsatt samarbete. Det blev först en bra tur till Ystad, trots att autopiloten la av och att det fanns olika uppfattningar om tillåtna lanterneföringar på en seglande enhet.

Från Ystad blev det Danmark och Mön, midsommar fick jag fira ensam – ”magsjukan” slog ju till, därefter Rönne på Bornholm, och en guppig överfärd till Karlskrona.

Besättningen utökades och det blev ett fint ben till Hel i Gdynia/Gdansk-bukten.

Norr ut mot Liepaja och trots fina radiocertifikat blev vi nästan bordade av en rysk marin enhet, man måste ha både praktisk och teoretisk färdighet på havet och ”våga” greppa luren när det krävs. En dramatisk insegling till Liepaja, mesanen satt fast i sina travare, löste sig till det bästa. En del tycker däremot inte att lämpliga hårda ord är på sin plats för att få igång någon som ser ut som en fågelholk och inte ser vad som behöver göras för att inte skrovet ska slås sönder mot vassa kajstenar. Staden var en trevlig bekantskap, sångfestival och massor av folk i rörelse, ett besök kan rekommenderas.

Därefter vidare mot Gotland och Fårösund, trevligt att återigen beträda de gamla jaktmarkerna. Sedan Bergön och en liten reunion med vänner, innan det via Gryt bar norr ut och till slut lades till uppe i Öregrund.

Det blev en sväng till Åland och Mariehamn – riktigt trevligt socialt umgänge ombord och det kändes som om det definitivt fanns utrymme för fin segling framöver. Planer för nästa års nedsegling till Medelhavet började ta form, men sedan brast någonting.

Därefter blev det bara negativt, och jag tror att bl a var det snålheten som bet tag i hälsenan, och för stor skillnad i social förmåga – något konstruktivt utvecklingsklimat fanns inte kvar och kunde inte uppnås. Istället för att kasta ur sig diverse otidigheter så hade det varit bättre att säga att nu kliver jag av och vi får göra det bästa av situationen. Istället ifrågasattes skrivna avtal och ekonomiskt delansvar har helt uteblivit därefter.

Nu ligger Alida i Oxelösund på sin gamla plats och vi får se vad 2014 har i sitt sköte.

Gott Nytt År till er alla som följt bloggen under året, och jag lovar att hålla er uppdaterade om vad som händer och sker.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Blogginläggen har blivit väldigt få under de senaste månaderna, och likaså har besöken på Alida blivit. Det blir bara då och då som jag tar mig dit och tillbringar lite flyende kort tid ombord. Hon ligger i alla fall hyfsat tryggt vid sin kaj bland n...

Avtäckt   Vilken fint helgväder det har varit, och vad är bättre då än att täcka av skutan. Alida ligger ju i året runt, men får en vintertäckning av formsydda presenningar på sig över vintern för att må bra. Den här vintern har ju varit verklige...

Som en drottning ...   ... ligger hon där vid kajen när man närmar sig. Den här vintern har hon fått varit mycket ensam och man riktigt känner hur hon längtar efter sällskap när man närmar sig. "Är det dags" att komma nu verkar hon säga, och så r...

Var nere och kollade till skutan. Vattennivån var så lång att det såg ut som kära Alida tagit in vatten och låg långt under bryggnivån, men ingen fara - hon flöt som hon skulle. Vattennivån är tydligen 20 cm under normalvattenståndet. Lite is har ...

2014   Det blev ett snabbesök till Alida i veckan som gick och hon verkar klara sig bra i sin ensamhet. Tomten har skött sig fint under jul- och nyårshelgen och ståndaktigt hållit sin plats i  salongen. Lite hade han nallat i barskåpet, men det ä...