God morgon

Så här med månaden oktober gående mot sitt slut och med vintern inför dörren så kan det vara passande med en vacker bild. Det är med vackra bilder, verkliga eller virtuella, som man klarar av mörker och rusk. Mörker och rusk kan både vara vädermässigt och sådant som händer i livets olika faser, men oavsett vad det är så plockar man fram en vacker bild och så försvinner det mörka och ruskiga för ett tag. Alltså gäller det att samla bilder som man kan plocka fram när det behövs. Här är mitt bildbidrag för att göra denna dag lite ljusare och lättare. Ha det bra där ute och ta hand om varandra.

Avfärd

Nu börjar det bli riktigt höstlikt även i min hamn. Frost på insidan av doghousets rutor, vita frostbelupna bryggor, minusgrader på morgonen - ja, nu är det som det ska vara, ordningen är återställd.

  frostrosor på insidan ...

 ... och vita bryggor

I allt det vita så bjöd lördagsskvällen på ett ljusskådespel då en av mina lotskamrater ringde och sa att han skulle gå loss med en stor kolbåt vid 2000-tiden. Jag och min segelkompis bänkade oss på utkiksplatsen och i den kalla och klara kvällen följde vi ljusskådespelet då två bogserbåtar pustade och stönade för att få loss 70 000-tonnaren från kajen. Fascinerande, hur så små båtar kan få fart på en sådan gigant. Vackert är det i alla fall.

Stora saker händer; Jag och mina kompanjoner har nu fastställt avfärdsdag för nersegling till Medelhavet nästa vår. Måndagen den 29 april kommer det att kastas loss och färden mot värmen kommer att påbörjas. Vi har diskuterat fram och tillbaka, och kommit fram till att ett datum/tidpunkt måste fastställas och nu har vi ett specifikt datum att jobba mot. Nu blir det inget velande längre utan nu är det bara att målmedvetet jobba mot det. Vi har en lång lista på saker som måste ske och åtgärdas dessförinnan och det är bara att samla ihop begreppen och få det gjort.

Nedseglingen till Grekland, som blir nästa sommars delmål, planeras att ske i tre tre-veckorsetapper. Den första börjar den 29 april med losskastning från Oxelösund och går sedan runt Sveriges sydkust, västkusten upp, förbi Göteborg osv, till Kristiansand i Norge, rakt över till Nordsjön till Edinburgh, in i Caledonian Canal (passerar bl a Loch Ness) och passerar ut vid Glasgow. Detta tar in alles ungefär tre veckor. Nu är vi en bit in i maj och det kan bli så att skutan parkeras ett tag för att invänta genomförande av nästa etapp. Parkeringsplatsen blir i så fall Glasgow. Ingen dålig plats att vänta på om det är någon av er som vill låna skutan som flytande sommarstuga.

Etapp två inleds med några dagars segling bland de skotska whiskey-öarna för att sedan ta färden ner i Irländska sjön och mot Irlands spets, sedan vidare ut på stora havet med kurs mot Madeira för att sedermera gira in mot Gibraltar, en färd på ca 900 sjömil. Här blir det riktig havssegling och under den bästa tiden på året för detta. Vi undviker medvetet Biscaya med all handelstrafik som ska in i Engelska Kanalen, likaså franska och spanska hamnar. Slutet på etappen kan bli Cadiz alternativt Gibraltar. Denna etapp hamnar också på cirka tre veckor och genomförs maj-juni- alternativt junitid.  

Etapp tre blir Medelhavet via Mallorca, Korsika, Sardinien, Sicilien med slutmål bland de västra grekiska öarna, t ex Kefalonia i I(J)oniska havet. Också denna etapp på cirka tre veckor med chans på ett antal hamnbesök längs sträckan. Tidsmässigt blir det i juli-trakten som denna genomförs.

Nu go vänner är det bara att ta fram almanackan och titta efter när det är möjligt för dig/er att planera lite segling. Något etapp, eller del av etapp, vore väl underbart att delta i. Tveka inte, äventyr är till för att upplevas - inte bara att snacka om. Mer information kommer och kommer också att finnas på hemsidan - http://jorden-runt-vartefter.se/ 

Snart är bilden av denna vackra hamn bara ett minne blott.

Test

Kollar om kopplingen till facebook är återupprättad!

Förberedelser

Åter i hemlandet och åter ombord på skutan efter Greklandsutfärden. Det är bara att konstatera att det råder olika väderleksförhållanden på dessa två geografiskt skilda platser. Betydligt kallare och mörkare här i norr än vad grekerna behöver uthärda, men dom har ju sin "kris" så det kanske är fel att jämföra på det sättet. Undrar varför EU egentligen inte tagit sig an dessa orättvisor i klimat och väderlek, borde inte vi norr få något slags EU-stöd för att vi måste köpa vinterkläder och hålla värme i våra hus. Bara en tanke, men håll med om att det känns lite orättvist. Men nästa år tänker jag bli en sådan där manjana-nisse och bara glida omkring i temperaturer på 20 grader och mer, även fast det är vinter.

Dagen började med jättefint höstväder, lite frost på däck - men ett strålande solsken som gör att båten snabbt återtar normal temperatur.

Det blir som sagt var inte varmare och nu har vi ju bestämt att båten ska täckas denna vinter. Sagt och gjort, lite röjning i sjöboden, fram med de formsydda presenningarna - kolla statusen, lägg ut dem i rätt ordning och inspektera. Det går åt en del kvadratmeter för att täcka en 54 fotare. Pressarna ser hela och rena ut, och är nu ihoppackade igen - någon månad till får det gå innan det blir dags att täcka. November månad brukar kunna bjuda på en del seglingsbara dagar, så ännu är det inte dags att lägga på det våt-varma omslaget, men nu är i alla fall förberedelserna gjorda.

När man sitter så här slutet av oktober och filosoferar efter att nyligen ha kommit åter från syligare nejder så är det ganska lätt att konstatera att det inte hade varit fel att redan nu ha haft skutan nedseglad dit. Då hade man istället suttit på någon taverna men ett litet glas ouzo framför sig och njutit av eftermiddagssolen och värmen. Men, allt har sin tid och tids nog så befinner man sig där.

Jag avslutar med lite bilder från de två veckorna där nere och hoppas att de ger lite värme i hösttiden.

  vind i seglet på Bavaria 42:an

  trångt och trevligt i hamnarna

  solnedgång över Kefalonia i Joniska havet

Och avslutar med en bild över Kapsali på södra Kithira (Kythira) - där vill jag segla in nästa sommar och droppa järnet.

... Grekland för den här gången. Blev knappt två härliga veckor som gör mig än mer övertygad om att här vill jag tillbringa tid med skutan som en början på jorden-runt-vartefter. Grovreken är klar och nu är det bara att börja slipa på detaljerna. Bl.a ska en detaljerad tidsplan för nerseglingen till Grekland nästa sommar göras upp. Den kommer att läggas ut på hemsidan asap med bl.a syfte att erbjuda intresserade att boka in sig för etapper under nedseglingen. Håll utsikt, det kanske är läge för just dig att ge sig ut på lite äventyr. Adressen till hemsidan är förresten jorden-runt-vartefter.se - gå in där inland och följ vad som händer utöver bloggeriet. Nu är det dags att packa ryggan och ta flyget in till Athen för vidarebefordran norrut. Längtar kraftfullt till Alida och det ska bli skönt att trampa hennes däck igen.

Ytterligare en dag på smala och slingrande grekiska vägar på ön Kithira. Byn med öns färjeterminal, Diakofti, var allt för öppen för att ge tillräcklig säkerhet vid vissa vindriktningar. Dessutom låg det ett segelbåtsvrak uppspolat på land och ett större handelsfartyg på ett rev utanför hamninloppet - kändes inte helt korrekt. Hittade däremot en liten, trevlig och skyddad hamnbassäng några kilometer där ifrån - och belönades med ett kryss på kartan. Tiden på Kithera går mot sitt slut - imorgon flyg via Aten till Stockholm. Seglings- och rekresan har gett mersmak och helst skulle jag vilja spela fram tiden till nästa sommaren då man får kasta loss från Sverige och bege sig ner hit i egen på egen köl. Men det är bara att se tiden an, allt har sin tid och till dess är det bara att hålla värmen igång på den egna skutan. Tack till segelkamraterna för segelveckan, och tack till Göran och Göran för värdskap och resesällskap under rek-trippen.

Idag har vi kuskat runt ön Kithira i bil och letat efter lämpliga hamnar för skutan då hon ska tas ner till detta område nästa sommar. I och med att Alida därefter ska övervintras i den grekiska övärlden så gäller det att hitta en säker och skyddad plats. Hon kommer ju att var ensam under vissa tider då kapten med besättning tvingas åter till hemlandet för arbete. Nåväl, dagens rundresa ger vid handen att det finns några alternativ att fundera över. Kapsali längst söderut på ön är väl det som ligger bäst till hittills. I morgon går färden vidare över ön för att titta på ytterligare alternativ. Nu får det bli en enkel kvällssittning på någon av byns utskänkningsställen. De tre musketörerna ger sig åter ut i folkvimlet.

En veckas segling väster om Peloponnesen, dvs i I(j)oniska havet, är avklarat. Kan konstatera att Bavaria 42 är en bra segelbåt, men att jag längtar efter min egen skuta. Det färdigrekade området erbjuder bra segling och hamnar. Där skulle jag lätt kunna tänka mig att tillbringa några segelsäsonger.
Nu har jag emellertid flugit längre söderut och till ön Kithira (Kythera) för att utröna vad det havs- och ö-området har att erbjuda. Här har kustjägarna sedan länge haft en stark bastion och nu förstärks den under några dagar av ytterligare ett par kj-bröder. Den här ön är stor och hög, men kan tydligen vara riktigt blåsigt under vissa delar av året. Nä, nu får det bli en promenad i sommarvärmen, åtminstone svensk sådan, till byns hamn för att söka upp ett lämpligt vattenhål. Man ska vara aktsam om vätskebalansen så här på sydliga breddgrader.