Blogginläggen har blivit väldigt få under de senaste månaderna, och likaså har besöken på Alida blivit. Det blir bara då och då som jag tar mig dit och tillbringar lite flyende kort tid ombord. Hon ligger i alla fall hyfsat tryggt vid sin kaj bland några andra långliggare. Jag var ju tvungen att flytta henne för ett par månader sedan, fiskare skulle ha min plats i hamnen - men pyttsan, senast jag var och tittade vid gamla platsen så låg en seglare där, gamla Jade som har legat på en annan plats i hamnen i evigheter. Känns lite lurad, då min nuvarande plats är mycket mer utsatt för vädrets nyckfullheter. Får se hur det blir framöver, först måste jag tyvärr bestämma om jag ska ha kvar Alida eller ej. Tunga och svåra beslut, hon har varit min vän och bostad i några år, men livet är föränderligt, positivt i det stora, men kräver eventuellt lite negativa åtgärder i det mindre. Nu ska jag se om jag kan få ihop lite ledig tid så att jag kan ta mig an lite nödvändig översyn ombord, det behöver skrapas och målas på några ställen, och under tiden får väl beslutet om Alida och framtiden växa och värka fram. Ha en bra sommar och ta vara på den tid som ni har med era nära och kära och det som ni älskar och tycker om, så får vi se när vi hörs igen.

Avtäckt

Vilken fint helgväder det har varit, och vad är bättre då än att täcka av skutan. Alida ligger ju i året runt, men får en vintertäckning av formsydda presenningar på sig över vintern för att må bra. Den här vintern har ju varit verkligen snäll så egentligen hade man väl inte behövt lägga på täckningen, men sådant kan man ju inte veta i förväg. I lördags åkte hur som helst täckningen av och där låg hon ligga bar som gud skapade henne.

I övrigt var det en härlig helg i hamnen och det är skönt att återigen vandra omkring på kajer och bryggor och titta på de olika skapelserna.

  snart öppnar krogen   ett båtmyller

Ombord är det lika skönt och det blev vinkokta musslor som huvudattraktion på lördagskvällen.

Nu ska seglen sättas på plats, men det får vänta till nästa besök. En skön helg är till ända och Alida är snart klar för sommar och segling.

Som en drottning ...

... ligger hon där vid kajen när man närmar sig. Den här vintern har hon fått varit mycket ensam och man riktigt känner hur hon längtar efter sällskap när man närmar sig. "Är det dags" att komma nu verkar hon säga, och så rör hon sig sakta i hamnens lugna vågrörelser. Det blir nästan som samvetskval att man inte har mer tid över till att vara med henne, men så är livet - och det går ju vidare som känt är.

Nere salongen sprakar elementen på och det är behagliga 13-14 grader och torrt och fint. En snabb koll på mätarna på instrumentpanelen ger vid handen att allt är okey, batterier och batterigrupper är fulla och laddningen fungerar som den ska. Kollar ner i mastgrav och kölsvin, och det är i sin ordning. Går omkring och småplockar och kollar lite grann - och kan inte annat medge än att jag lite grann längtar tillbaka till livet ombord. Det är något visst med att bo på en båt, och särskilt en ketch som Alida.

Besöket har sitt slut och det är dags att gå iland, för denna gång, och hoppas på ett snart återseende. Måste hitta en helg i närtid så att jag och frun kan mönstra ombord och bara vara.

Var nere och kollade till skutan. Vattennivån var så lång att det såg ut som kära Alida tagit in vatten och låg långt under bryggnivån, men ingen fara - hon flöt som hon skulle. Vattennivån är tydligen 20 cm under normalvattenståndet.

Lite is har bildats runt skrovet, men inte alls lika mycket som förra året vid den här tidpunkten. Ombord var det varmt och ombonat, elementen håller en jämn och fin värme. Termostaterna fungerar som de ska och håller värmen på inställda värden.

Nu är det bara ut till vårvädret och täckningen kan tas av. Hoppas att det går att planera in ett par ombord-helger dessförinnan.

Under tiden får ni vila ögonen på lite sommarbilder. Håll ut, snart är våren här.

2014

Det blev ett snabbesök till Alida i veckan som gick och hon verkar klara sig bra i sin ensamhet. Tomten har skött sig fint under jul- och nyårshelgen och ståndaktigt hållit sin plats i  salongen. Lite hade han nallat i barskåpet, men det är han värd med tanke på sitt gedigna och trofasta bevakande av skutan. Alida flyter högt och fint på vattnet, värdigt den fina ketch hon är.

En liten tillbakablick på 2013, utan att ta upp allt det positiva, och negativa, som skett, ger vid handen att bloggen har besökts 18 741 gånger, eller sidöppningar som det kallas på statistiksidan. Det kan inte vara illa för en enkel blogg om en "vanlig" segelbåt. Tack till er alla som följer vad jag skriver, och fotograferar, och hoppas givetvis att det ger någon form av lisa, eller liknande, för själen att läsa om mina och båtens varanden här i tillvaron.

Nu börjar 2014 och vi får se vad detta år kan ha i sitt sköte. Helt klart kommer det att bli tuffare ekonomiskt för mig på grund av att en bidragande hand klivit av, men ibland kan det vara bättre att dra ett tungt lass än att hålla på och vara amatörpsykolog vid sidan om; amatörpsykologer tenderar inte att få mycket betalt för sin humanitära och stödjande verksamhet.

Fortsätter "vintern" så här så känns det ju dock som om det var ganska onödigt att lägga på vintertäckningen på skutan.

Och nere under täckningen så är det varmt och skönt som den bästa vårdag. Till nästa gång, jag och käresta åker väl ner i närtid och bara är på skutan, så ha det så bra - god fortsättning och allt det där som det tillhör ett nytt år. 2014 blir det femte året som jag har förmånen att vara ägare till ketchen Alida. Väl mötta 2014.

2013

Snart är 2013 till ända och det är dags att sammanfatta vad året givet, både i positiva och negativa termer så som sig bör.

Det var ju meningen att Alida skulle seglas till Medelhavet för att få en ny hemmahamn därnere i värmen. Men så blev det inte, och så här i efterhand tycker jag bara att det är en fantastisk tur och lycka att jag tog beslut om att vi inte skulle ge oss iväg på den seglatsen. Någon annan kanske tycker sig ligga bakom beslutet, men faktum är att det var jag som sa stopp. Med tanke på vad som hände senare på hösten så var beslutet helt rätt fattat, det hade inte varit roligt att bli ensam ombord på vägen ner eller vid framkomsten till Grekland, som var det tänkta slutmålet.

Definitivt positivt var att en hel del bra arbeten blev gjorda på båten under året; Det gamla ankarspelet packade ju ihop totalt och ersattes med ett nytt, snyggt installerat genom skeppskamratens försorg. Köksön i salongen byggdes om, bort med spritköket och in med en gasspis med ugn – ett gammalt kylskåp fick stryka på foten, likaså den gamla elugnen som aldrig ville fungera ordentligt. Köksön blev inte helt färdigbyggd, en del träarbeten återstår, men det kommer förhoppningsvis efterhand. Bra med i alla fall med både el- och gasspis ombord.

Ännu mer positivt var att en ny kamrat klev in i mitt liv, och hon har nu blivit min definitiva livskamrat genom att vi gifte oss för ett kort tag sedan. Hon har fått pröva på sjömanslivet i lämpliga portioner och det har slutat i sjösjuka några gånger, men strävar vidare för att komma tillrätta med den åkomman, eller för att åtminstone lära sig hantera den. Bättre att erkänna att man blir sjösjuk, än att kategoriskt säga att ”jag blir aldrig sjösjuk” och skylla på magsjuka när sjösjukan slår till så att man är grön i huvudet. Särskilt om man åt samma mat innan losskastning och den andra som åt samma mat inte kände någonting av ”magsjuka”. Själv ha jag en trasig magmun som gör att jag får enorma sura uppstötningar när det stampar och slår till sjöss, kan botas eller hållas tillbaka tillfälligt med medikamenter men är ohållbart på sikt och måste opereras på något sätt för att det ska bli behagligt att segla när det är guppigt. Men bättre att veta om sin begränsning än att inte ens kunna erkänna att man har någon.

Mer positivt var att det blev en hel del seglat innan de interpersonella motsättningarna satte stopp för fortsatt samarbete. Det blev först en bra tur till Ystad, trots att autopiloten la av och att det fanns olika uppfattningar om tillåtna lanterneföringar på en seglande enhet.

Från Ystad blev det Danmark och Mön, midsommar fick jag fira ensam – ”magsjukan” slog ju till, därefter Rönne på Bornholm, och en guppig överfärd till Karlskrona.

Besättningen utökades och det blev ett fint ben till Hel i Gdynia/Gdansk-bukten.

Norr ut mot Liepaja och trots fina radiocertifikat blev vi nästan bordade av en rysk marin enhet, man måste ha både praktisk och teoretisk färdighet på havet och ”våga” greppa luren när det krävs. En dramatisk insegling till Liepaja, mesanen satt fast i sina travare, löste sig till det bästa. En del tycker däremot inte att lämpliga hårda ord är på sin plats för att få igång någon som ser ut som en fågelholk och inte ser vad som behöver göras för att inte skrovet ska slås sönder mot vassa kajstenar. Staden var en trevlig bekantskap, sångfestival och massor av folk i rörelse, ett besök kan rekommenderas.

Därefter vidare mot Gotland och Fårösund, trevligt att återigen beträda de gamla jaktmarkerna. Sedan Bergön och en liten reunion med vänner, innan det via Gryt bar norr ut och till slut lades till uppe i Öregrund.

Det blev en sväng till Åland och Mariehamn – riktigt trevligt socialt umgänge ombord och det kändes som om det definitivt fanns utrymme för fin segling framöver. Planer för nästa års nedsegling till Medelhavet började ta form, men sedan brast någonting.

Därefter blev det bara negativt, och jag tror att bl a var det snålheten som bet tag i hälsenan, och för stor skillnad i social förmåga – något konstruktivt utvecklingsklimat fanns inte kvar och kunde inte uppnås. Istället för att kasta ur sig diverse otidigheter så hade det varit bättre att säga att nu kliver jag av och vi får göra det bästa av situationen. Istället ifrågasattes skrivna avtal och ekonomiskt delansvar har helt uteblivit därefter.

Nu ligger Alida i Oxelösund på sin gamla plats och vi får se vad 2014 har i sitt sköte.

Gott Nytt År till er alla som följt bloggen under året, och jag lovar att hålla er uppdaterade om vad som händer och sker.

Skön helg

350:ende blogginlägget, 1320 bilder totalt inlagt, fjärde vintern med Alida, tiden går sin gilla gång - saker och ting förändras men det är lika skönt varje gång att komma ner i salongen och känna hur varmt och ombonat det är därnere. Just nu är det ganska belamrat med segel och annat i salongen, och värmen har stått på ordentligt, seglen var ju fuktiga när de togs av för någon vecka sedan och måste få en chans att torka ordentligt.

Dagkojen är ett utmärkt stuvningsutrymme för segel och annat. Sedan var det läge att se till att vattnet från mastgraven kom upp och hälldes över bord. 10 hinkar, eller cirka 100 liter, blev det som skopades upp och kånkades upp för lejdaren och hälldes i havet. Vattnet kommer in via den ihåliga stormasten och det är ju inte bra att ha vatten där nere om strömmen skulle gå och det blir minusgrader ombord. Har varit och tittat efter en larmanordning som kopplas på landströmmen och som talar om om strömmen går, och man måste be någon kamrat att åka dit och kolla. Den här vintern kommer jag ju inte att bo ombord kontinuerligt så då kan det vara bra med en larmanordning som via mobilen talar om att någon har inträffat.

Annars håller värmelementen det varmt och ombonat ombord. Några värmeljus hjälper också till och det är lätt att få en 18-20 grader varmt nere i salongen. Septitanken, numera gråvattentank, var inte tömd på länge så det var läge att kolla att pumpen fungerade, vilket den gjorde utan problem. El ombord är a och o så här års, och alla mätare på instrumentpanelen visar att de fungerar. Upptäckte förresten att någon vid senaste seglingen tappat en handburen VHF i durken, eller liknande, och att batteriluckan var sönderslagen. Radion låg på navbordet utan någon notis om vad som inträffat, och nu blir det väl till att skaffa en ny inför våren.

Tiden går fort och snart var det dags att lämna skutan och bege sig mot huvudstaden igen. Innan dess fick tomten komma fram, det är ju snart jul, och han får hålla ett vakande öga över båten medan stambesättningen håller sig iland.

  snart är det jul -    - och det är bara att konstatera att det just nu är extremt högvatten

Det går också att konstatera att bloggen läses trots avhopp från projektet och att dödskallen på hemsidan är borttagen och ersatt med någon kryptiskt text - tack för det. Ha en bra december så återkommer jag med rapporter efterhand.  

Obehagligt

En kamrat ringer och säger att jag måste gå in på min hemsida och titta på vad som har hänt. Jag tänker jag har väl ingen hemsida, jag har ju en blogg. Men så kom jag ihåg, min f d skeppskamrat ville att vi skulle ha en hemsida för att informera om vårt jorden-runt projekt, och kanske i bästa fall också värva någon besättningsmedlem på det sättet. Min skeppskamrat var administratören och så skrev vi då och då på hemsidan om vad vi gjorde, var vi seglade osv. Så på min kamrats uppmaning så länkade jag mig in på hemsidan http://jorden-runt-vartefter.se/ och detta var vad som mötte mig:

Projektet nedlagt

Projektet är nedlagt på grund av olika uppfattningar om

Vad segling är

Vad kamratskap är

Ansvar

Först uppfattade jag det som skämtsamt, min f d skeppskamrat som adminstratör för hemsidan, men även jag kunde logga in och skriva om jag ville, ville markera att han kliver av projektet - men sedan tänkte jag, varför måste det markeras med en dödskalle. Jag kände klart obehag, maffian lägger ett avhugget hästuvud i sängen hos personer de inte tycker om - vad betyder symboliken en dödskalle på en nedlagd hemsida. En sak går att konstatera och det är att det som läggs ut på nätet finns kvar där för alltid, bara man letar så dyker det upp. Jag konstaterade att via min profil på twitter så hänvisar jag till min bloggsidan och hemsidan med dödskallen, alltså måste jag bort länken till hemsidan så att mina twittervänner inte behöver läsa sådant dravel. Sedan går det att konstatera att om man söker på jorden-runt-vartefter så får man bl a upp alternativet http://jorden-runt-vartefter.se/ och då kommer man till dödskalle-sidan. Alltså finns det kvar för evigt.

Efter denna obehagliga upptäckt gick jag vidare till vår gemensamma google-drive portal där vi samlat digitala instruktioner, bilder, kom-ihåg-listor mm - sådant som vi gemensamt samlat och skapat för att ha till hands om och när det skulle behövas. Google-drive portalen var stängd, jag kunde inte komma in längre. Vissa instruktioner var till exempel sådant som inte finns i pappersformat ombord, utan sådant som vi hittat på nätet för vissa apparater och applikationer ombord. Visst, det mesta kan jag säkert hitta igen, men varför gå man in och blockar eller förstör för den andra parten?