Snö och is

Åter ombord efter en trevlig utflykt till den grekiska "värmen", ja - i alla fall varmare än vad det är i Svea rike just nu. Skutan verkar ha klarat sig bra under min frånvaro, dock så var skeppskamraten med son här i mellanhelgen och gjorde lite elarbeten. Snart finns det eluttag vart man än sig vänder i båten. Bra och praktiskt.

Det är rejält med snö här vid kusten, betydligt mer än vad som bjuds i huvudstaden. Snön har glidit av från täckningen och bildad drivor kring skrov och iskant. Temperaturen ligger kring nollan och upp mot någon plusgrad så det smälter och töar ordentligt. Vid stäven har isen börjat bryta upp och det har blivit en vak där.

Vid kostrarna som ligger mitt emot mig så har isen gått upp ordentligt och den yttersta av dem skulle kunna tuffa loss och åka runt lite i hamnens isfria delar.

  snart är båda fria från isen

Min egen akter ligger dock ordentligt fast i isen. Isen är ordentligt porös och vattensjuk, ingenting som man vågar belasta allt för mycket.

Kustbevakningen har förstärkt beredskapen i hamnen och någon slags stor saneringsbåt har intaget den yttersta delen av min kaj. Dyk-Pelles båt ligger där den ska längst ut på min sida av kajen. Uffes pråm ligger också där den ska, men helt insnöad, ingen bor ju där för tillfället. 

Trots snö och is så är det skönt att vara hemma och ombord igen.

  förstärkt beredskap    isen går upp mer och mer 

Bild återfunnen

Hittade Pireus-bilden och lägger ut den nu. Håll till godo - och riktigt känn sjömansblodet som pulserar i dessa kvarter.

Åter

Alla utflykter har sitt slut och nu har jag precis klivit iland på hemlandets kust. Känns både bra och mindre bra, snöblasket är ju inget som gör någon glad, men det går att stå ut med - särskilt om man kommer hem från Grekland och fått en föraning om hur sommaren kommer att bli.

Där jag bodde i Glyfada, en förstad till Aten längs kusten, så fanns det ett par marinor - och givetvis gick jag runt där och luktade på havet och kände saltstänken mot huden. Hittade en hyfsat välbehållen Storebro liggande vid en av kajerna.

  men hittade också en annan skapelse i sämre skick

Vid inloppet till Glyfadas marina kan man stå och låta tiden flyta iväg. Snart ankrar jag upp skutan i dessa trakter.

En tur eller ett par till Pireus är ett måste när man är i Aten. Där har sjömän i tusentals år gått iland från sina sjöturer, där har mängder med sjöturer påbörjats, Pireus är synonymt med hav och sjöresor. Där finns också mängder med hamnkrogar att botanisera på och kring. Man bara trivs där. Här skulle det har varit en vacker nattbild från Pireus, men jag har tydligen lycktas slarva bort - men ska se om den går att återfinna. Återkommer.

Out of town

Lördagafton och här befinner man sig i Hellas huvudstad, nästan svensk sommarvärme - åtminstone sensommar - och Medelhavsvindarna sveper in över staden. En sådan här utflykt gör mig definitivt övertygad om att mer tid skall tillbringas här nere, det gäller bara att fundera hur att möjliggöra det. Att ha en ketch är i alla fall ett sätt att lösa boendet på. Den ska bara seglas ner hit och det är ju på gång under senvåren. För segling behöver man en bra besättning, kamrater, och det saknas inte. Denna helg medan jag ute och far så jobbas det på båten, det är besättning det.

Nåväl, jag är snart åter och då återgår det till mer normal frrekvens och innehåll på bloggen.

Bilden är inte tagen i Hellas huvudstad, utan på en betydligt svalare plats.

Minnesbilder

Just nu förkyld som ett välfyllt vårdike. Varje andetag känns som en evighetsrörelse, hostningarna hotar att spränga lungorna. Ena stunden skållhet, nästa stund iskall. När det är så här så gäller det att ta fram positiva minnesbilder och den gångna söndagen är väl en utmärkt minnesbild att plocka fram.

Bilden är tagen från taket på hamnens bastupråm, massa plusgrader i solen, vindstilla - kanske förkylningen började där då jag knäppte upp för mycket i halsen - en helt perfekt vårvinterdag.

Samtidigt höll Lennart och hans kamrat på och högg vakar runt sina kära kostrar. 85 år och svingar isbillan som en stark 20-åring. Det är också en bra minnesbild. Då känns det som om det finns hopp om ett liv efter denna förkylning.

Solsken och blankis, inga dåliga minnen. Nu packar jag  ryggsäcken och drar till Grekland på någon vecka. Hoppas att förkylningen botas av lite värme.

Knacka loss isen i lillbåten får jag göra när jag kommer hem. Ha det så länge.

Lite arbete

Småpyssel är trevligt och avkopplande. Elmotorn till ankarwinchen är bortmonterad. Ska in på service på en firma i Uppsala som kan sådant. För att komma åt den så måste bultar i kättingboxen lossas och själva winchen tas bort uppifrån, elmotorn tas bort och så återmonteras skalet så att det blir tätt igen. Meckigt, men nu är det gjort ett par gånger och då går det enklare.

På bilden ser man längst fram i båten, dvs förpiken med sina två kojor, stuvningsutrymme just nu, och genom luckan ser man kättingboxen med 100 meter kätting, och däröver ankarwinchen på däcket.

Sedan har en router placerats in i skåpet vid nedgångstrappan. Vi har provat systemet med router, mediaspelare vid plattskärmen och backupdisk, men måste ändra på några parametrar för att få det att fungera fullt ut. Det löser sig så småningom.

Tillfällig dragning med kabel för att få igång mediaspelare och router. 3G-modemet är det blåa som lyser uppe vid trappan, och den gör att alla ombord bl a har trådlös förbindelse med internet.

Just nu ser vi på en film och dricker lite whisky, botar förkylning, och i morgon kör vi vidare med småpyssel. Ytterligare en bra dag och kväll på skutan. Hoppas ni har det lika bra där ni befinner er.   

Stilla

Man sover som en stock ombord på skutan och vaknar härligt utvilad. Skeppskamraten anslöt i går kväll för en arbetshelg, och vi satt uppe till midnatt innan vi törnade in. Båten ligger nu helt stilla infrusen i tjock is och natten var helt vinstilla, så det klapprade ingenting om master och rigg.

Isen har nu blivit rejält tjock, och den har spruckit upp flera gånger och återfrusit, och knagglig. Inte lämpad för skridskoåkning. Mina vänner på stadsfartyget ijämter har jag inte sett till på några dagar, och jag undrar hur de ska ta sig in i hamnen när de kommer tillbaka.

Denna morgon är det cirka fem minusgrader och lite sol som tittar fram då och då, vindstilla - och det känns som om hoppet om vår kommer att infrias.

Nu är det dags att sätta igång med dagens uppgifter, mediaspelare och router ska på plats, mer elkabel ska dras - ja, det finns alltid saker att göra ombord.

Under tiden som vi jobbar får ni väl vila ögonen på ytterligare en hamn-isbild.

Vaken …

… kan ju betyda att man är vaken, men också vaken, dvs hålet som man tar sig ner och upp ur i ett istäcke. Isen i hamnen har nu blivit så tjock att det är svårt att göra hål i den. Man får istället förlita sig på naturliga vakar eller konstgjorda vakar. Kustbevakarna tuffar då och då in och ut ur hamnen med en av sina båtar som är isgående, och då knäcker de och skyfflar runt en del is. Men tyvärr ligger deras gjorda vakar opraktiskt till, man ska ju relativt lätt kunna ta sig upp ur vaken också.

  kustbevakningsvak - svår vak

Utanför Excaliburs (en swan-kopia som ligger på land över vintern) brygga såg det ut vara en naturlig vak, men det visade sig vara en synvilla. Tjock och blank högpolerad is visade sig vara decimetertjock.

  synvilla

Jag vandrade vidare i badrocken och foppatofflorna och såg plötsligt en fågelskock som låg och simmade i en liten bassäng. Nära och bra också till en liten snurrbåt, utmärkt ner- och uppgångsplats. Det riktigt känns i vattnet att våren är i antågande.

Efter allt vakletande så tager man sig en stärkande promenad längs kajerna och så har den dagen börjat på ett bra sätt.