Som en drottning ...

... ligger hon där vid kajen när man närmar sig. Den här vintern har hon fått varit mycket ensam och man riktigt känner hur hon längtar efter sällskap när man närmar sig. "Är det dags" att komma nu verkar hon säga, och så rör hon sig sakta i hamnens lugna vågrörelser. Det blir nästan som samvetskval att man inte har mer tid över till att vara med henne, men så är livet - och det går ju vidare som känt är.

Nere salongen sprakar elementen på och det är behagliga 13-14 grader och torrt och fint. En snabb koll på mätarna på instrumentpanelen ger vid handen att allt är okey, batterier och batterigrupper är fulla och laddningen fungerar som den ska. Kollar ner i mastgrav och kölsvin, och det är i sin ordning. Går omkring och småplockar och kollar lite grann - och kan inte annat medge än att jag lite grann längtar tillbaka till livet ombord. Det är något visst med att bo på en båt, och särskilt en ketch som Alida.

Besöket har sitt slut och det är dags att gå iland, för denna gång, och hoppas på ett snart återseende. Måste hitta en helg i närtid så att jag och frun kan mönstra ombord och bara vara.