Det är underligt och magiskt nu på höstkanten när dimman och fukten sakta rullar in. I kväll tänder jag några värmeljus och ser om jag kan hålla fukten tillbaka. I morse så var sängkläderna klart fuktiga när jag vaknade. Nästa steg blir att dra igång elementen, men det känns som om jag ger upp mot naturen då - och sånt gillar jag inte. Nu tar jag i alla fall en simtur i hamnbassängen som avslutning på aftonen.

Femöre-dagen

Ni som inte tog er tid att komma hit missade verkligen en riktig upplevelse. Kajerna var fulla med båtar och människor. Det fanns marknadsstånd av alla de slag, kanske inte så mycket fiskstånd som man hade hoppats på, och i varje hörn och bakom varje bod fick man sig en knapp av någon gammal bekanting, eller någon ny bekanting. Ostagad behövde man inte gå omkring. Tunia, den gamla hederliga kanalbåten, kom tillbaka från sin utflykt till Vättern och Karlsborg, och grabbarna ombord hade klarar sin tre-veckors seglats alldeles utmärkt. Nu stannade de till för Femöre-dagen och sa hej till alla andra tändkule-älskare. De hade i alla fall störst och mäktigaste rökpuffare i hamnen.

Tunia byggdes 1906 för att transportera oljeprodukter och boskap på Göta Kanal, en något annorlunda kombination. Först hade hon en ångmaskin men 1930 så fick hon en Munktell-tändkule-motor inmonterad, och den har hängt med sedan dess. Båten är 106 år gammal och skepparn är 80 år och säger att han tänker hänga med minst till båten fyller 125 år, och jag tror honom då jag ser spänsten då han ändrar upp för lejdaren. Ett härligt ekipage.

Lennart, en annan entusiast, for ut och in i hamnen med sin koster och västervikare med gratispassagerare. Hoppas de la några kronor i hans mjölkkruka som lite kollekt. Han och hans kompisar, ingen yngre än 80 år, har tre kostrar och en såg igång - allihopa med perfekt skötta tändkulor. Det är grabbar det.

Man kan inte tro att han vid rodret är nästan 90 år gammal. En härlig människa och en perfekt skött båt. En fröjd för ögat.

Även Alida drog till sig en stor skara beundrare och det blev många uppskattande blickar och frågor. Hon pryder definitivt sin plats på samma kaj som en konstnärspråm, en dykbåt (före detta norsk lotskutter), en kustbevakningsbåt och en modern lotskutter. Min besättning var välputsad och svarade artigt på de frågor som ställdes.

En härlig och givande dag, som slutade klockan 0100 i en sjöbod för min egen skull (fråga inte mer), och nästa år är det tydligen 20 års jubileum, och jag tycker nog att ni ska ta er tid och titta förbi, oavsett om jag ligger kvar eller ej med Alida.

200:e inlägget

Hör och häpna, detta är det 200:e inlägget i denna blogg sedan jag började svamla någon gång i slutet på förra året. Undrar hur många av er som har stått ut med svamlet, eller för länge sedan gett upp hoppet om att något vettigt skulle komma ut av det. Om ni å andra sidan har orkat så här långt så kanske ni orkar ett tag till. Det kan ju i alla fall inte bli sämre kan man ju alltid hoppas.

Mycket har hänt under denna tidsperiod; det har varit vinter, det har varit vår, det har seglats till olika ställen, olika saker har gått sönder eller slutat fungera, det har lagats och det har bytts pinaler och prylar, det har kommit och gått besättningsmedlemmar, en del av dem har stannat - rätt ombytligt med andra ord. En vacker seglingsbild får illustrera det som jag allra helst vill göra - dvs ge mig iväg på långsegling, och det kommer så småningom.

Nu är det bara att fortsätta mot 400 inlägg och så får man se var man befinner sig när det skrivs.

Helgda i billa

Idag var det någon slags löptävling här i byn, som jag inte var informerad om, så jag hade bråttom till bolaget för det var strax innan stängningsdax och jag sprang om en jäkla massa människor, blev hejdad av en kranskulla som prombt skulle kränga en krans över mina axlar. Det skreks i någon högtalaranläggning att jag vunnit, kransen föll ner över mina höfter och jag snubblade vidare mot bolaget, ramlade pladask framför en väktare som sa "här kommer inte berusade in" och så stängde han dörren och låste. Så går det till i denna del av världen.

Jag kände mig lite som denna övergivna och tragiska fågel när jag slokörat vandrade hem mot skutan igen.

Som tur var hade min en del av min besättning bunkrat upp lite tidigare utan min vetskap och framåt aftonen gjorde hon iordning en utsökt måltid av det som fanns hemma, och en flaska rött trollades också fram ur gömmorna. Vi ketchägare lever väl på våra fina besättningar. Utan dem skulle livet vara betydligt hårdare och kargare. Här ser ni en lördagsmåltid under tillredning.

Rörigt, ja - så är det, så jag tog en promenad längs kajerna. Man ska vara försiktig med att ge kritik - konstruktiv kritik missuppfattad då och då, och den bästa av lördagar kan bli en dålig lördag. Vid min promenad upptäckte jag att det pågick en möhippa borta på hamnens bastupråm, och vis av erfarenhet så undviker jag sådana. Således blev det bara en avståndsbild tagen.

  Förstora upp bilden så kanske deltagarna känns igen

Nu är kvällen väl gången och nu ska jag se om jag får ihop lite inspiritation till ett kvällssim. Ja just det, lite mer lack avlägsnades på däcket idag. Lackborttagningsavdelningen jobbar på i ur och skur i oförtrutet tempo.

Sommarkväll

Vilken fin sommardag det har varit och vilken fin sommarkväll det är just nu. Synd bara att semestern är över för dem flesta. Jag har länge hävdat, utan någon större vetenskaplig grund, att augusti är den vädermässigt bästa månaden sett ur ett sommarperspektiv, och det känns som jag får rätt även detta år.

Mig gör det ingenting för då hinner jag jobba vidare med sådant som helst kräver värme och torkningsmöjlighetet. Däcket är nu till 3/5 trärent och på bilden ser man klart skillnaden mellan det gamla lackade däcket och det blivande trärena däcket. Ren teak är en fröjd att se på och gå på. Det liksom ackumulerar värme som det ger tillbaka till den som går på det.

Jag är fortfarande utan relingsprofil och mantåg på styrbordssidan. Inpassning och ditmontering av nya teakbrädor, och därefter plastning av några skador på skrovsidan, har tagit mycket längre tid än vad jag trodde. Men hav förtröstan, det blir klar vartefter.

Nu börjat det bli ganska tomt på turistseglare i hamnen. Ett antal båtplatser mellan y-bommarna gapar alltid tomma. Några stora båtar som ska iväg på olika eskapader eller som har kommit hit från olika eskapader finns det i alla fall att beskåda.

Vad sägs om denna snygga engelska (skottska) ketch, stålskrov och i ungefär samma storlek som min egen ketch. Skotten ombord tänker på fredag påbörja segling runt sydkusten och avsluta på Västkusten, där det blir övervintring för båten, medan han själv tar sig hem till Skottland. Vacker båt hur som helst.

På samma pontonbrygga ligger det en yawl och innanför den en stor enmastare från Glasgow. Vad de har för planer har jag inte koll på, men fina båtar är det i alla fall.

En skön sommarkväll så här i augusti är det skönt och avkopplande att vandra omkring och titta på, och studera, olika segelbåtar. Ta en sväng hit och koppla av på samma sätt, så bjuder jag på en fika.  

Höst?

Idag har det varit den första riktiga sommardagen - och så gick solen ner, och det kändes som den första höstdagen. Ett märkligt väder som väderguden har lagt sig till med detta år. Det var bättre på den tiden som Pohlman skötte vädret i TV, honom kunde man lita på. Det var sommar när det skulle vara sommar, höst därefter och så vidare. Nu är det mera en happening verkar det som. Hur ska folk kunna planera sin sommarsemester efter det här hattandet fram och tillbaka. Vi som bor i hamnen diskuterar fram och tillbaka hur vi ska agera - starta en protestvåg, eller kanske överge landet allihopa, samtidigt, och dra till varmare bredgrader. Uffe på pråmen ijämter, som normalt sett tillbringar höst och vinter på Mallorca, menar att han är utsatt för ett stort svek av svenska regeringen - han kommer hit på sommaren för att det ska vara svensk sommar, och så blir det något helt annat. Han tänker rösta för en spansk regering i Sverige vid nästa val och jag är benägen att gå i hans fotspår.

  Uffes pråm

Men så har han också skaffat sig en gammal A-slup om det skulle bli bråttom att ge sig av. Örnen heter den stolta A-slupen och den har gjort tjänst i marinen. Vacker skapelse.

Vi är några tappra som bor, eller som det heter vaktar våra båtar, här i hamnen och givetvis är vi oroliga för väderutvecklingen. Miljöpåverkan tror jag inte ett dyft på, jag är helt övertygad om att det finns en högre makt som djävlas med oss och i princip kastar tärning om vilket väder det ska bli imorgon eller under nästkommande fem dygn. Men det finns också de som menar att vi får skylla oss själva som inte har skött det här med offergåvor till vädergudarna, det var man tydligen bättre på förr. Vi kan sitta i timtal på något akterdäck och diskutera dessa realiteter, undrar vad ni icke-båt-vaktare diskuterar under era sammankomster. Nu kryper jag ner i kajutan, luckar igen och tillvaratar denna sommardags värme.

Bra helg

Då har besättningen mönstrat av igen och man sitter ensam kvar och funderar över vad helgen har givit, och det är mycket. Relings- och däcksarbetet har tagit stora kliv framåt. Snart ska relingsprofil och mantågsstöttor på plats. En första slipning är gjord på plasten som är ditspacklad i skarven mellan teakdäck och skrovsida. Ett utjämningslager spackel är ditlagt och imorgon går jag över däcksidan en gång till, om vädret så tillåter. Alltid detta väder - eller "alltid denna vessla" som någon annan så fyndigt uttryckte det. Det dök upp lite mörka moln idag och några droppar har det blivit, men nu är hela styrbordssidan där den gamla skadan från vinterns stormar hade uppstått helt tätad.

  mörka moln, men ett ljust hål och hopp i mitten

Relingsprofilerna är avskrapade och framlagda för att passas in när grundarbetet är klart.

  relingsprofiler på plats

Det är suveränt när man är fler som jobbar tillsammans, en slipar spackel, en tar bort lack från däcket, en plastar ytterligare en del av skrovsidan osv. Sedan tar man en lunch tillsamman, arbetar lite till, gör ett avbrott för en fikapaus, lite mer arbete och på kvällen blir det en god middag med lite rött till, en del av besättningen gör ett besök på någon annan ketch, medan ytterligare en del av gänget tar några danssteg på den närliggande hamnkrogen.

Det är ett liv som fler borde pröva, om än så bara för en helg, och redan helgen den 25-26 augusti är det fritt fram att komma hit och pröva på. Den 25 augusti, en lördag, så är det Femöre-dagen här i hamnen och då kommer bl a Briggen Stockholm hit på gästbesök. Man kan segla med för några timmar om man vill. Det kommer att finnas fiskstånd och andra attraktioner, och det kommer att visas olika aktiviteter från ett fungerande hamnliv. Det kommer att dykas längs kajerna. Min skuta kommer att ligga här och jag har gott om kojplatser om man vill stanna över natten efter att ha tagit sig några pilsner och god mat på den lokala sjökrogen. Varför inte prova på hur det är att bo på en ketch. Kom på fredagen och stanna till söndagen - varför inte tillbringa den sista självande augusti- och sommarhelgen i en levande hamn. Handsken är kastad, plocka upp den och kom hit, ensam eller med familjen, det finns plats för alla.

Avslutar med en bild som visar att storleken inte har någon betydelse, huvudsaken är att man trivs med sitt flytetyg. Amanda, den lilla, och Alida, den lite större, trivs alldeles utmärkt tillsammans och bryr sig inte alls om storleken.

Allt väl

Livet går sin gilla gång precis som det gör här i hamnen. Ena dagen är det någon gammal tändkuleskuta som tuffar in och lägger fast. Tänk er en båt från 1906 som fortfarande fungerar, och därtill besättningen består av farbröder på 70 år och mer. En var så stel i kroppen, förvärkt av reumatism, att han inte kunde plocka upp en tappad förtöjningstamp genom att böja sig ner, men det ordnade han med en liten krok på en stång han hade redo till hands. Det är sådant man får uppleva och fröjdas över när man bor i en hamn.

Nästa dag får man uppleva hur en yawl och brittisk ketch ligger ijämter varandra vid samma kaj. Yawlen har legat där några dagar, och så igår så seglade en vacker brittiskflaggad ketch in och la sig bakom yawlen. Ketchen var vi och gjorde besök på ikväll och det var en mycket sympatisk skotte som ägde, och dessutom hade designat, båten. Ett Dickinson-bygge, ett one-off bygge, inga dåliga grejor. Lika lång som min skuta men en hel del annorlunda lösningar på saker och ting.

Sedan har ju givetvis arbetet på den egna skutan fortsatt och idag så låg tyngdpunkten på teakplankorna och plastning av skrovsidan. Hör och häpna, jag hann nåta, jag hann plasta - och det kom inget regn. Imorgon ska det slipas och sedan ska relingsprofil och mantågsstöttor på plats efter hand.

Ankarwinchen har ju krånglat ett tag. Den har blivit bortmonterad, ingen lätt operation, uppmätt och visade sig fungera, ditmonterad, lite lättare operation, visade sig fungera - och fungerade därefter inte alls igen. Satan vilket krångel, men ny handpåläggning och nu är den igång igen. Varför så lynnig, herr ankarwinch - nu får du bestämma dig, fungera eller fungera inte alls, svårare än så är det inte. Vi får se vad den väljer imorgon.