Täckning

Alla pratar om mobiltäckning, bredbandstäckning men ingen pratar om båttäckning. Hur kommer det sig? Är det så impopulärt eller okänt med båttäckning, dvs att täcka sin båt! För många är det en årligen återkommande syssla, populärt eller inte, det måste göras - förutom för de som har båthus, lejer bort det eller liknande. Nu är det i alla fall dags att åtminstone göra förberedelserna. Det blev ju ingen nedsegling till Medelhavet den här sommaren som ni känner till och det av olika skäl, åtminstone ni som då och då tittar in och läser lite på bloggen. Men det går flera tåg, eller fler båtar kanske det ska heta på sjön, och nästa sommar blir det ett försök igen. Annorlunda blir denna vinter också på grund av att jag inte kommer att bo ombord, två vintrar i rad har jag tillbringat ombord - ett härligt liv - men nu har kärleken gripit tag om mitt hjärta och jag kommer att med gjädje förena mig med er landkrabbor och bo på landbacken. Segla kommer jag ändå att göra, men i den omfattning som omständigheterna tillåter - mycket hoppas jag.

Åter till täckningen. Vinterplats blir i Öregrund och dit har nu vintertäckningen transporterats över stock och sten genom idogt stöd av kamraten Jonas. Han har tidigare visat oanade talanger i matlagning, segling och nu presenningtransport, en sann vän som jag hoppas vill gå till sjöss då och då och prova på en gir eller två.

  täckningen anländer    täckningen lastas ombord

och skutan ligger där i morgonljuset och bara ber att få ge sig ut och segla en gång till innan vintertäckningen tvingas på. Vi får se vad vi kan göra åt den saken.

Men man kan inte förneka att när man står så här i den lite råfuktiga morgonluften på flytbryggan och planerar hur vintertäckningen ska på så längtar man till lite sydligare breddgrader - och slippa allt meckande och kånkande med stela och otympliga presenningar - men då måste man ju ha täckning för att kunna vara på sådana breddgrader. Vad sägs om att sälla sig till de likasinnade nere i någon grekisk hamn eller marina, inte illa va

och framåt aftonen gå till tavernan och smutta på ett glas strävt svalt rött i sin kärestas sällskap, men govänner - det kommer vartefter.

Trippen till Grekland är klar och denna gång var jag dessutom ackompanjerad av min älskade matros. Vi har besökt ön Kytheria och vännen Göran med fru Lalla. Alltid lika trevligt och på den ön finns ett antal fina små hamnar där man skulle kunna ligga med Alida ett tag, dock inte permanent för en längre tid pga väder- och vindförhållanden.

Piraeus blev nästa anhalt och här har vi bott på trevliga hotellet Faros I, endast 243:- natten men fullt godkänt. Piraeus är ett riktigt mecka för yatchar och stora båtar, lyx i överflöd. Ett konstaterande är att här måste man kunna manövrera ordentligt med sin båt på små och trånga ytor. Alida är svårmanövrerad och behöver definitivt kompletteras med bogpropeller för att bli hanterbar i dessa marinor och hamnar.

Rekresa slut och nu åter mot fosterlandet och höstvädret.

Det hade inte varit fel att ankra i en vik som den på bilden. Simmat in till den lilla sandstranden där ett ensamt hus stod för bebyggelsen. En äldre grekisk gentleman tronar bakom bardisken - man beställer en liten flaska ouzo och blickar ut mot viken där skutan flyter majestätiskt i den långsamma dyningen. Ouzon smakar Grekland - och ett tag till får man drömma om att båten inklusive en själv är här, just nu är man här utan båt.

Hösthärligt

Att segla på hösten, och särskilt tror jag i den svenska skärgården eller kustnära, är en ren belöning för själen och våra olika sinnen. Ögonen och synintrycken fylls av härliga färger och oftast dramtiska färgskiftningar. Näsan och luktsinnet fylls av saltstänkta dofter. Öronen och hörseln fylls t ex av ljudet från flyttfåglarna som i stora flygande armador beger sig söderut. Här är några bilder från senaste seglatsen i ett försök att förmedla intrycken som själen och sinnena får ta emot.

Snacka om dramatiska färger. En kamrat hade med sig en bra systemkamera och det är bara att konstatera att den tar bra mycket bättre bilder än min lilla kompaktvariant.

Att stillhet kan förmedla så mycket dramatik, och jag lovar att det luktade höst i den sköna viken som vi hade ankrat i för natten.

Härlig kontrast mellan havet, himlen och fyrkonstruktionen, och kraxandet från mängder av sjöfåglar som vilar ut på räcken och räckverk.

En solnedgång till och samma fyr, men på längre avstånd. Nattsegling den här tiden på året är verkligen skönt och avkopplande.

Solen står mitt på himlen och trots att det är september så går det att ta av sig till bar överkropp och lägga sig på rygg och följa fågelstråken som drar söder över.

Oktober månad är här och hoppas det hinns med mer segling innan vintern och isen tar sitt grepp om de seglingsbara havs- och skärgårdsytorna.