Det hade inte varit fel att ankra i en vik som den på bilden. Simmat in till den lilla sandstranden där ett ensamt hus stod för bebyggelsen. En äldre grekisk gentleman tronar bakom bardisken - man beställer en liten flaska ouzo och blickar ut mot viken där skutan flyter majestätiskt i den långsamma dyningen. Ouzon smakar Grekland - och ett tag till får man drömma om att båten inklusive en själv är här, just nu är man här utan båt.

Hösthärligt

Att segla på hösten, och särskilt tror jag i den svenska skärgården eller kustnära, är en ren belöning för själen och våra olika sinnen. Ögonen och synintrycken fylls av härliga färger och oftast dramtiska färgskiftningar. Näsan och luktsinnet fylls av saltstänkta dofter. Öronen och hörseln fylls t ex av ljudet från flyttfåglarna som i stora flygande armador beger sig söderut. Här är några bilder från senaste seglatsen i ett försök att förmedla intrycken som själen och sinnena får ta emot.

Snacka om dramatiska färger. En kamrat hade med sig en bra systemkamera och det är bara att konstatera att den tar bra mycket bättre bilder än min lilla kompaktvariant.

Att stillhet kan förmedla så mycket dramatik, och jag lovar att det luktade höst i den sköna viken som vi hade ankrat i för natten.

Härlig kontrast mellan havet, himlen och fyrkonstruktionen, och kraxandet från mängder av sjöfåglar som vilar ut på räcken och räckverk.

En solnedgång till och samma fyr, men på längre avstånd. Nattsegling den här tiden på året är verkligen skönt och avkopplande.

Solen står mitt på himlen och trots att det är september så går det att ta av sig till bar överkropp och lägga sig på rygg och följa fågelstråken som drar söder över.

Oktober månad är här och hoppas det hinns med mer segling innan vintern och isen tar sitt grepp om de seglingsbara havs- och skärgårdsytorna.   

Höst

Äntligen fick vi ihop lite tid för segling. I fredagsmorse kastade vi loss, fem lyckliga ombord, och begav oss norrut från Öregrund. Ingen riktigt bra segelvind, men några knop fick vi ihop då och då. Det blev Gräsö runt via Grundkallen och Understen, och ankring innanför Singö. Nu är det lördagseftermiddag och medan travhästarna värmer upp för att ge oss storkovan så seglar vi omkring i maklig takt och bara njuter av tidiga hösten.

Uppehåll

Dert har inte blivit något skrivet på ett tag och det kan ju bero på att det inte har blivit något seglat den senaste tiden. Tog dock fram fotona från förra seglingen, den till Mariehamn på Åland, och insåg att det blev enhel del bra distansbilder tagna på Alida. Så i väntan på nästa segling som blir om två helger så får ni och jag vila ögonen på dessa alster.

Det blåste inte mycket, men alla seglen blev i alla fall fyllda och några knop blev det på skutan. Lillbåten sjösattes och från lite avstånd fotograferades hon ur olika vinklar.

När alla seglen är uppe så är det 150 kvadratmeter som kan fånga den vind som finns, inte något litet vindfång precis.

Snart är det dags att ge sig ut igen och då blir det mer bilder och text. Håll ut gott folk 

Ålandstripp

Perfekt väder och en glad besättning och det bar av mot Mariehamn på Åland. Vinden var hyfsad och en bit ut från Kofoten bar det med alla segel. Farten blev behagliga 5-6 knop, och endast någon enstaka besättningsmedlem kände av en släng av sjösjuka.

Framåt aftonen anlöptes Västerhamnen i Mariehamn, som bjöd på en mycket välskött och trevlig marina. Hamnfogden kom till och med ut och möte i gummibåt för att anvisa plats. 25 euro kostade det att ligga ett dygn, långsides. Sug på den ni Nynäshamn marina som skulle ha 800 svenska kronor plus 200 kronor för inkoppling av el för ett dygn, och så var det också tomt vid era pirar och flytbryggor. Ålands segelsällskap bjöd på el, toaletter, bastu, fina bryggor och trevligt bemötande för en rimlig penning. Kan varmt rekommenderas till andra seglare och båtmänniskor. Det blir flera segelturer dit. 

Tidigt nästa morgonen kastade vi loss för återsegling mot fosterlandet. En ström av Finlandsbåtar passerade oss på utvägen från Mariehamn. De är är rätt stora de där färjorna.

Segelsättning, och även om det inte var storm så provade vi hårdvindsseglet, en liten trasa på 15 kvadratmeter, som komplement till genuan. De verkade trivas ihop och tog hand om all vind kring stäven på ett bra sätt. Trots svaga vindar så fick vi upp skutan i ett antal knop.

Lillbåten, jollen Alida Junior sjösattes - fungerade utmärkt, ett par ryck i snöret och utombordaren spann som en katt - och det blev fotografering av Alida i full segelskrud. 155 kvadratmeter uppe.

  sjösättning av Alida Junior

Hon är vacker med alla segel uppe, njut

Framåt aftonen efter en lugn överfärd, ingen sjösjuka nu, så ankrade vi i en liten trevlig lagun på östra sidan av Björkö. Ekolod, GPS och digitala sjökort är bra hjälpmedel när man ska in i trånga vikar och mysiga laguner, tre meters djupgående är ändå tre meters djupgående att ta hänsyn till.

  Ankarspelet fungerar utmärkt

Nu är det söndag och vi seglar norrut mot tillfälliga hemmahamnen Öregrund. Besättningen måste hållas i herrans tukt och förmaning och lite arbete även på vilodagen skadar inte. Men alla hörsammar inte utan drar sig undan i egen kontemplation. Ha en bra söndag allihopa.

  Arbete      kontemplation

Hösten kommer!

Det känns som om sommaren ligger bakom oss och det är bara att hoppas att det blir en lång och skön höst, lika lång och skön som sommaren varit. Efter senaste veckans segling ligger nu skutan fast vid en liten trevlig marina i Öregrund, och vi får se om det blir vinterhamnen också. Tryggt ligger hon i alla fall vid sin nya låga flytbrygga.

Seglingen dit upp, Öregrund ligger faktiskt längre upp längs kusten än vad man tänker sig, bjöd på blandat väder och vind. Vi kastade loss från Gryt nere i östgötska skärgården och tog oss upp via den s k E4:an, passerade gamla hemmahamnen Oxelösund, duttade till vid Nynäshamn och släppte av en matros där. Nynäshamn marina, jättefin anläggning, skämde ut sig ordentligt och skulle ha 800:- för en övernattning med denna storlek av båt, och dessutom 200:- till för att koppla in sig på elstolpen. Givetvis låg vi inte kvar, utan ankrade i en trevlig vik i anslutning därtill. Tragiskt att man har mage att ta dylika priser, och så var det också tomt vid den nybyggda piren.

Man möter en mängd fina farkoster när man seglar i skärgården.

  liten segelbåt     härlig skuta

Färden gick vidare via Stavsnäs där ytterligare en matros släpptes av. Sedan vidare via Möja, Söderarm, Ålandsförträngningen och slutligen fast vid Öregrund.

Själv gjorde vi mestadels god fart med storseglet och genuan. Mesanen har tyvärr skörat lite grann och måste in på service. Det är ingen billig sport segling.

Även om det mest är autopiloten som får ta hand om kurshållningen så måste Knut som vi kallar honom då och då övervakas, eller uppmuntras genom lite omtanke och närvaro. Detta sköts utmärkt av bl a den nye matrosen som har god hand med Knut. Kölsvinet måste också få sin dos av uppmärksamhet då och då, annars blir han vresig och tar in en massa onödigt vatten.

Lite nattsegling blir det då och då, och då är det skönt att dela ansvaret på två personer. Allra helst i trånga inomskärsleder, det är inte alla som har AIS ombord eller ens laternor igång. Skärpt uppmärksamhet är att rekommendera.

Nu ligger hon som sagt var fast i Öregrund, men än återstår ett antal seglingsbara månader innan vinteride måste intas. Redan till kommande helg blir det en utflykt i området.  

Norrut

Hälsohelgen på Harstena i den östgötska skärgården är avklarad och med nya krafter går vi att ta oss an nya utmaningar. Man känner sig som en ny människa efter yoga, skrattyoga och afrodans.

Vi tog oss till Gryts varv, rustade skutan, och så började intrimningen av nya besättningsmedlemmar, vilket gick riktigt bra. Någon liten släng av sjösjuka, men annars förlöpte det mesta friktionsfritt. Det är roligt att se ovana båtmänniskor förvandlas till entusiaster.

Då och då får man besök av vänner och bekanta, och då bjuds det på sill och snaps.

   besök

Annars är det mysigt att stå på stäven och bara se skärgården passera i revy. Slutmålet denna gång är Öregrund och det tar väl ett par dagar till att komma dit. Till dess ha det bra på landbacken.

Snart dax igen

Då har skutan legat still vid kajen vid Gryts varv i över en vecka, en Edinburgh-resa fyllde upp den veckan, och det börjar bli dags att ge sig ut på böljorna igen. Kosan styrs denna gång norr ut längs svenska kusten med slutmål någonstans norr om Stockholms skärgård. Bergön och dess militära hemligheter kommer att passeras på uppseglingen.

Men först blir det en utflykt till Harstena i helgen och lite-må-bra-grejer för kropp och själ. Men det går nog ingen nöd på skutan under tiden som besättningen ägnar sig åt yoga, afrodans och andra begivenheter. Rapport kommer.