Svensk skärgård

En fin översegling från Fårösund på Gotland och rakt in i den östgötska skärgården, det kan inte bli bättre - och man blir varm om hjärtat av att få leva mitt i detta.

Det är något visst med nattsegling och ibland dyker det upp 300 meters kolosser mitt i färdriktningen. Skönt att man har lanternor, radarvarnare och AIS.

Vi samlade en liten eskader på en ö utanför Arkösund. Alida fick agera moderskepp och vi förtöjde noggrant med tanke på vindstyrkan och löfte om än hårdare blåst. Allmänning förbrödring och alle mans grillning stod på programmet. Det hela avslutades med en långsittning i moderskeppets salong. Där blir det inte trångt även om man är en sju åtta personer.

Efter lite morgonbad och löften om att återses en annan gång så kastades det loss och var och en tuffade eller seglade åt sitt håll, en båt mot Göta Kanal och återfärd till Karlsborg, en norrut mot Stockholm och hemmahamn, och en söderut mot Gryt och nya äventyr.

Vindstilla

Besöket i Liepaja var trevligt, nja, eller åtminstone intressant. Letterna verkar ha kommit en bit på sin europasering, de ser välklädda och hyfsat välfödda ut, men alkohol verkar vara ett problem. Under dagarna som vi var där så pågick någo form av musikfestival i staden och visst ser man berusade människor i samband med en dylik tillställning i vårt egna land, men folk som är höggradigt berusade tidigt på morgonen och botar baksmällan med ren vodka är nog inte så vanligt. Kostnadsläget på mat och dryck verkar var 1/3 till 1/4 i förhållande till vårt eget land. En öl kostar ca 15 kronor på lokal, smakmässigt okey men inte mer. Men nu har vi lämnat Liepaja bakom oss och efter en skumpig översegling på 130 distansminuter så angjorde vi Fårösund.

Fårösund är trevligt. Den lilla marinan kunde inte härbergera Alida så fick ligga i fiskehamnen tillsammans med några andra större farkoster. Samhället såg ut som det gjorde när var jag var där senast, vilket bör vara för en ca 15 år sedan, tänk vad tiden går fort när man har roligt. Det stora som hänt är ju givetvis att regementet KA3 har lagts ner. Måste ha varit ett dråpslag för den lilla orten, men de verkar ha klarat det bra och idag verkar många av byggnaderna på gamla regementsområdet användas till någon form av civil gärning.

  Alida i fiskehamnen i Fårösund

Jag tog givetvis en nostalgipromenad på gamla KA3 och drömde mig tillbaka till svunna tider. Förbandsmuseumet varit riktigt fint och det var skönt att få klämma på några gamla kanoner. Det är något visst med pansarplåt och grova eldrör.

  en fin samling kanoner, väl värd att beskåda

Nere på det en gång i tiden så intensiva varvet och marinhamnen hade lugnet lägrat sig, grindarna stod öppna så det vara bara att kliva på. Mycket metallskrot och olika båtformar fanns kvar. En mystifikt ombyggd 200-båt låg där på land. Kunde inte se vilket nummer denna individ hade haft.

Jaha, allt har ett slut och nu har vi lämnat Fårösund och försöker i noll vind ta oss tillbaka till fastlandet. Östersjö-runt-trippen börjar närma sig sitt slut och det har varit trevligt att besöka grannländerna sjövägen. Men än återstår några dagar innan resan är över.

Vad heter nedanstående fyr? Någon som har svaret?

Överfart

Segling från Hel, Polen till Liepaja, Lettland - först ingen vind alls, sedan mer och mer i hyfsat rätt riktning, och sedan ännu mer och så vänder vinden och blir helt fel, våghöjden ökar - och vi måste göra ett slag på 35 distansminuter för att komma i höjd med Liepaja. Extra 70 distansminuter, bara att tacka och ta i emot under rådande omständigheter. Ett tag var vi inne på ryskt sjöterritorium och en robotbåt uppvaktade oss i morgonljuset. Lite radioutbyte och sedan ombads vi fortsätta norrut, vilket hela tiden var vår avsikt.

Man möter som sagt en hel del intressanta saker på havet, från översta bilden och neråt; Stena färjor över allt, världens största containerbåt - Emma Maersk (har fem systerfartyg) med kapacitet för 13 000 containrar, en rysk robotbåt - ja, vad får man inte se på havet

Nu är vi i alla fall framme i Liepaja och slickar såren inför överfarten mot Gotland och hemlandet.

Hel

Två dygns behaglig översegling till Polen började givetvis med passage av gamla välkända Kungsholmens fort, eller var det Kungsholms fort, eller var det fästning - ja ja, passerade gjorde vi i alla fall - och om styrbord låg Aspö med sitt Drottningsskär (kan va fel igen - har spenderat alldeles för lite tid i Karlskrona med omnejd för att komma ihåg detaljerna - vackert är det hur som).

  Aspö och Drottningsskär?   Här var vi i alla fall

Sedan bar det ut till havs i moderata vindar och kursen blev ungefär 125 grader, farten som bäst 7 knop med alla segel uppe - och framåt kvällen gick solen ned som vanligt i ett färgsprakande skådespel som det så ofta blir ute till havs.

Natten kom och vaktschemat kom igång - och man är utlämnad, eller snarare sagt överlämnad, till sina egna timmar i ensamhet - tid för kontemplation och några mackor. AIS:en fungerar perfekt och man ser när, åtminstone, de stora fartygen närmar sig. De små utan AIS får man hålla utsikt efter och hoppas att de har fungerande lanternor. Det är skönt att sitta där i ensamhet och fundera på livet och livets innehåll, vad som har varit och vad som eventuellt komma skall. Ett med naturen och en med sin egen hjärna - det borde fler prova på.

  lite nattmat

160 sjömil går fort och knappt två dygn senare är man framme i Hel (Hela för vissa) och kan lägga till i den trevliga marinan. Egen kajsnutt, och en ryss från Kaliningrad hjälper snällt till med att fånga förtöjningslinor och hålla ifrån till vi ligger fast. Vi lägger oss längst ut i hamnen där vattendjupet räcker till. Direkt dyker hamnfogden upp och han vill ha 60 zloty per dygn för denna storlek av båt. Jag som trodde polackerna hade gått över till euro,men 60 zloty är i alla fall runt 120 svenska kronor.

Längst ut ligger vi. Den äggformade byggnaden är en restaurang och pub vid namn Lech, som upplysning för er som inte varit i Hel (inklusive mig själv, första gången här). Här finns/fanns en befästning under andra världskriget och vad jag kommer ihåg så blev den kustbeskjuten av bl a tyska gamla slagskeppet, kanske benämnt pansarskepp, Schleswig-Holstein på krigets första dag den 1 september 1939, men höll ut länge. De där kustartilleristerna är inte att leka med oavsett om de är polska eller svenska. En tur om i byn för att kolla omgivningarna. Fiskarna hade precis kommit in med sina fångster och det vankades plattfisk, flundra och annat i långa banor.

  Försäljning direkt på kajen   och bra priser på restuarangen

Nu drog det i frukosttarmen och en rejäl polsk frukost innehåller potatisplättar med svampstuvning emellan, enligt min uppfattning, en stor hel Hel från Hel smakar inte heller fel. Någon vodka tog jag inte till, för då tror ni väl att vi bara seglar omkring och letar efter starka drycker. 

Därefter en promenad längs strandpromenaden. Polackerna verkar ha semester, ett för mig okänt begrepp, och driver omkring i klungor och lapar sol. Det luktar inte precis hawaiian tropic utan snarare surkål, men det är trevligt och gemytlig så vad gör väl det. Lukter och dofter är en del av det kulturella intaget. I morgon funderar vi på att ta en tur över bukten till Gdynia. Återkommer med hur det blev med den saken. Nu kräver värmen en öl till, 16 kronor för en halvliter här i Hel.

Till havs igen

Då var det dags att kasta loss från Karlskrona och segla söderöver mot polska kusten. Det har varit fina dagar i den marina staden. Marinan som är under byggnation kommer att bli jättefin när den blir klar så småningom.

Kajerna har varit och är fulla av allehanda båtar från när och fjärran, många är rena fröjden för ögonen.

Men Alida skäms inte för sig där hon låg vid sin pir, en engelsk Najad lade till på utsidan under natten och fick flytta på sig innan vi kastade loss.

Nu är vi i alla fall på väg och det är cirka 170 distansminuter till Gdynia/Gdansk-området, vindarna verkar bli rätt i föhållande till vår kursriktning. På vägen ut mot Karlskrona angöring mötte vi en motortorpedbåt i sakta mak på väg in mot örlogsstaden.

Nu övergår vi till sjörutin ombord och nästa inlägg blir vid ankomst till Polen. Ha det bra. Jo, förresten glöm inte att vi syns på Marine Traffic, sök på S/Y Alida.

Möten

Att segla är att ständigt möta nya miljöer och sitautioner. Ingen dag, ingen stund är den andre lik. Det är ständigt nya möten.

Plötsligt möter man ett kryssningsfartyg, som t ex den här gången utanför inloppet till Rönne hamn på Bornholm. Vi var på väg ut för att sätta kurs mot Sverige och Karlskrona, de hade ankrat upp för att låta kryssningsgästerna dagturista inne i Rönne. Fartyget heter Amadea och kanske möter vi varandra någon annan gång, varför inte nere i Medelhavet.

  ni kommer väl ihåg att man kan klicka på bilderna för att få dem större

En bit ut till havs möter man en seglande kollega på kontrakurs, som visar upp hela skrovet i den fina vinden. Vi gjorde 6 knop och den andra en sådär 6-8 knop, och alltså blir mötande fart 12-14 knop. Det gäller att ha uppsikt för i de farterna händer saker och ting fort.

Seglingen går vidare och vinden friskar i, det blir gråare och havet gropigare, kursändring för att undvika den värsta sjöhävningen och stampningen - och då dyker en seglare på samma huvudriktning upp.

Möten, möten och återigen möten.

Även när man ligger i hamn så är det ständigt nya möten med båtar och båtliv, att segla är härligt och utvecklande - och snart bär det av mot Polen.

Danmark

Ja ha, här i grannlandet är det dejligt. Överfärden från Ystad gick smidigt och geschwinnt, en härlig sydostlig vind förde oss mot målet med en 4 till 6 knop. AIS:en fick vi igång och numera kan man följa våra irrfärder på www.marinetraffic.com och söka på S/Y Alida.

När vi skulle in i hamngattet föregående natt klockan 0100 så var det moderat vind och gropig sjö, men när vi väl lagt fast så kom en riktig åsk- och vindby så skutan låg på sned i förtöjningarna. Vi red ut "stormen" och somnade och sov ut ovädret.

Det blåste mer i natt, nu blåser det ingenting - och det var bra att vi bestämde oss för att inte gå mot Tyskland idag för det hade bara blivit tråkig motorgång i 50 sjömål i 5-6 knop.

Nu blev det istället en trevlig dag här i trevliga Klintholm på Mön, tydligt känt för sina klinter, som man dessvärre inte ser från hamnkrogen. Man kan ju inte gå allt för långt bort från tryggheten.

Sedan fann jag att pilsner är bra billig här i Klintholm, och kanske i hela Danmark, och att det kanske är läge att bunkra på sig en del inför överfärden mot Tyskland. Eller, pilsnern kanske är lika billig där - ständigt dessa beslut och ställningstaganden.

Segling

Det här inlägget skrivs ett tag efter attv vi kastat loss från Ystad färjehamn, ja vi kommer inte in i fritidshamnen på grund av vårt djupgående, och är nu på väg mot Mön (Moen) i Danmark. Det blåser svaga syd-ostliga vindar och vi gör ca 3,5 knop med 140 kvadratmeter segel uppe. Kursen är 230 grader. Det är 60 sjömil till Klintholm där vi har spanat in en marina att lägga oss i. Det tar många timmar och då kan t ex passa på att skriva ett och annat blogginlägg.

På vägen ut ur hamnen möte vi denna färja.  

För att det ska vara säkert att segla så använder man en del hjälpmedel.

  kikare        VHF (radio) 

För att ta ut kurser, kontrollera sin egen position, planera rutter mm, så använder man en GPS-plotter, ett ovärderligt och enkelt hjälpmedel

  GPS-plotter, en GARMIN 720 i vårt fall

Men det bästa hjälpmedlet är vår tredje besättningsman, autopiloten, som i ur och skur håller oss på rätt kurs. Utan honom skulle det bli många timmar bakom ratten.

Givetvis har han egen kudde och betraktas som en fullvärdig besättningsman ombord. 

Nu vidare med modiga 3,5 knop mot Mön och Danmark. Mer rapporter kommer.